blir det med all säkerhet i högtalarna idag och imorgon. Det är dags för den årliga återträffen med mina gamla kompisar från gymnasiet. Det är riktigt kul att vi lyckats hålla kontakten, trots att vi numera är utspridda över hela landet och att det faktiskt gått 15 år sen vi umgick som mest och praktiskt taget bodde på Öviks olika discogolv.
Men en gång per år ses vi för att umgås och ha kul, prata glada minnen, bläddra i album, grilla och lyssna på gammal hederlig synth-musik. Japp, vi tillhörde syntharna på den tiden då striden stod mellan hårdrock och synth. Så därför blir helgen en musikalisk orgie i sånt som Depeche Mode, Nitzer Ebb, DAF, Front 242, Human League, Kraftwerk, Erasure och New Order.
Fast ska sanningen fram så har åldern tagit ut sin rätt. Vi orkar inte hålla på lika entusiastiskt som förr. Efter några timmar brukar musiken blandas ut med allt från Ebba Grön till 50 Cent. Och vi tar inte lika självklart discogolven i besittning när vi väl tar oss ut.
Vem var det som sa att konservativa inte kunde förändra sig?