Under eftermiddagen har det blivit känt att Stockholms moderata finansborgarråd Kristina Axén Olin har valt att sluta. De första uppgifterna har varit knapphändiga och förvåningen i Stockholm verkar ganska stor, även om det sen tidigare varit känt att hon haft personliga problem. Axén Olin konstaterar i ett pressmeddelande att politikens pris är för högt, och att hon för familjens och sin egen skull beslutat att avgå.
Det är ett beklagligt besked utifrån det faktum att Kristina Axén Olin varit en mycket duktig och framgångsrik politiker:Ideologisk skärpa, principfast och handlingskraftig. Sedan ska man ha all respekt för hennes beslut. Förhoppningsvis kan hon komma tillbaka och få en roll i politiken längre fram i tiden. Samtidigt noterar jag att det på många håll, efter dagens besked, uppstått en viktig och välbehövlig diskussion kring politikens villkor, och huruvida det numera ställs omänskliga krav på dem som sysslar med politik på Axén Olins nivå. Förhoppningsvis kommer det ut något positivt av den diskussionen.