Händelseutvecklingen i Kaukasus där Ryssland har angripit Georgien är mycket oroande. Återigen har den ryska björnen vaknat och agerandet påminner om hur man gjorde under den gamla kommunisttiden. Det väcker också oro hur Ryssland hotar sina grannländer, vilka tidigare ingick i Sovjetunionen men lyckades bli fria och självständiga när kommunistimperiet brakade samman.
Detta understryker vikten av att vi i Sverige har ett FÖRSVAR som också kan fungera som ett försvar. Kanske blir kriget i Georgien en väckarklocka för alla dem – oavsett partifärg – som trott att aggression och krig inte längre kan drabba oss i fredliga Sverige. Låt detta bli den stund då vi avbryter nedmonteringen av det svenska försvaret och faktiskt börjar bygga upp det igen. Att bygga upp tar tid, vilket inte minst historien visar oss. Även tidigare under 1900-talet fattades nedrustningsbeslut i svenska riksdagen då man inte trodde att det skulle vara risk för krig. Några år senare kom andra världskriget…… och resultatet var att Sverige egentligen inte kunde försvaras, oavsett vad de offentliga budskapen var.
Moderaterna var tidigare det parti i svensk politik som man tydligast kunde förknippa med ett starkt försvar – det är dags att vi återigen tar på oss den rollen. Vi har ju dessutom regeringsmakten nu. Låt oss erkänna att avvecklingen av det svenska försvaret har gått för långt – och de politiska alternativen förskräcker ännu mer. Socialdemokraterna vill spara in 7 miljarder på försvaret och vänsterpartiet vill spara 15 miljarder. Kanske är det dags för en riktig nationell samling kring det svenska försvaret, utan att något parti ska behöva känna att de tappar ansiktet?
Skrev lite igår om det glädjande faktum att arbetslösheten fortsätter minska, både i riket och i Västerbotten även om det sker i lugnare takt. I Västerbotten har långtidsarbetslösheten minskat med 39% på ett år och ungdomsarbetslösheten har minskat med 30% på ett år. Även om sämre tider väntar när de internationella vindarna slår igenom med full kraft så är Sverige väl rustat att klara av en lågkonjunktur. Statens kassa är välfylld och det finns gott om utrymme för satsningar på välfärd, infrastruktur och skattesänkningar under kommande år.