Inom Umeå kommun brukar vi försöka hävda linjen att vi ska skilja på "vad" och "hur"-frågor. Politiken ska bestämma VAD som ska göras. Tjänstemänen sköter HUR det skall göras. Det är grundregeln och sedan är det såklart många frågor som kan hamna i en gråzon.
I debatten kring Kvinnohistoriskt Museum går nu Holmlund till angrepp mot Allianspartierna, under devisen "Anfall är bästa försvar", och försvarar sin samarbetspartner Tamara Spiric (V) med näbbar och klor. Det är inte förvånande. Socialdemokraterna sitter sedan valet 2010 i knäet på Vänsterpartiet och är beroende av deras stöd. Därför tvingas (S) med jämna mellanrum ut till försvar för (V). Inget konstigt i det. Det hör till spelet.
Men dagens blogginlägg av Holmlund är fullständigt obegripligt. Han skriver nu på bloggen och antyder bl.a. att Alliansföreträdare – oklart vilka – har synpunkter på anställda och är inne och petar i detaljer i kommunorganisationen. Det är hans försvar för Spiric.
Men ursäkta – det är ju exakt detta som Tamara Spiric anklagas för. Inte Alliansen. Projektledaren Charlotta Gustavsson har skriftligt meddelat detta i sitt brev till styrgruppens ledamöter. Hon hoppar av för att Vänsterpartiets gruppledare, tillika ordförande i styrgruppen, enligt uppgift inte har respekterat rågången mellan politik och tjänstemän – utan varit inne och försökt styra i detaljer i arbetet. Att sedan Holmlund – som säger sig inte vilja vara inne och peta i organisationen – hänger ut projektledarens politiska tillhörighet på sin blogg – är ju ytterst anmärkningsvärt. Vad har det med saken att göra??
Projektledarens eventuella politiska tillhörighet har aldrig varit föremål för diskussion eller kritik vad jag vet – det är Vänsterpartiets gruppledares inblandning i tjänstemannafrågor som är föremål för kritik.
Så om Lennart Holmlund menar allvar med att politiken inte ska vara och peta i detaljer i den kommunala organisationen så får han väl uppenbarligen börja med att läxa upp Vänsterpartiet?