Ett antal ledamöter i jämställdhetsutskottet i Umeå, med Vänsterpartiets kommunalråd Tamara Spiric i spetsen, skrev i måndags om införandet av en särskild skatt för alla män i vårt land. Detta för att männen generellt har högre lön under sin livstid.
Alla män ska alltså nu straffas kollektivt tydligen. Moget tänkade.
För tydlighetens skull vill jag understryka att moderaternas representant i jämställdhetsutskottet, Terese Andersson, inte har ställt sig bakom den här idén.
Vi ska bedriva ett aktivt jämställdhetsarbete, på alla fronter. Det ska vara lika lön för lika arbete. Allt annat är oacceptabelt. Men idén om att införa en mansskatt är bara fånig.
Terese Andersson (M) skrev också en replik på debattsidan i gårdagens VK. Jag bifogar den här nedan:
Färre och inte fler orättvisor – mansskatt, nej tack
Nej tack! Så lyder mitt svar på jämställdhetsutskottets kollektiva debattstartare ” Dags att införa en jämställdhetsskatt?” som var införd 13/5. Jämställdhetsskatten innebär att alla män i Umeå ska belastas med ett skattepåslag med anledning av att de är just män och för att män generellt har högre lön än kvinnor.
Det är ett faktum att det finns ekonomiska och strukturella skillnader mellan könen men ojämställdhet som bemöts med mer ojämställdhet föder inte mirakulöst jämställdhet. En mansskatt, straffskatt, kvinnoskatt är inte en metod som uppnår ett mer jämställt samhälle. Det skapar fler orättvisor!
Samhället ska sträva efter att vara på lika och samma villkor för alla människor utan att kategorisera i onödan. Ingen människa ska behöva bemötas med ett generellt skattepåslag på grund av sitt kön. En sådan typ av allmän slutsats lägger inte heller någon vikt i den unika individens rättigheter, friheter eller möjligheter. Personer som varken definierar sig som kvinna eller man. Vilken skattesats ska gälla för dem?
Att uppmuntra individer till att tänka utanför boxen, se bortom de samhällsstrukturer som finns i dag är otroligt bra. Ett aktivt arbete för jämställdhet bör premieras. Likaså kunskapshöjande insatser för att belysa att det faktiskt finns en ekonomisk ojämställdhet mellan könen och mellan olika branscher.
Att höja statusen för exempelvis vård och omsorgsyrken eller lärare är en av många vägar framåt. Ekonomiska skillnader är inget samhället ska blunda för, däremot finns det inga genvägar för strukturella förändringar som jämställdhetsskatten refererar till.
Inkluderande och kompetent ledarskap, synliggörande av skillnader mellan könen och tidig information i skolan om stereotypa beteenden, är några exempel på metoder för att skapa ett mer inkluderande och accepterande samhälle för både kvinnor och män.
Jag vill leva i en värld och kommun där varje människa har makten att forma sitt eget liv och samhället på lika villkor. Där varje människa får vara den person han eller hon vill vara. Idén om en jämställdhetsskatt med påslag för män är därför orimlig och faller inte inom ramen för hur jag tycker att ett fritt samhälle ska vara beskaffat. Mansskatt, nej tack!
Terese Andersson
ledamot jämställdhetsutskottet (M)