De styrande partierna i Umeå – S och MP – driver en uppenbart bilfientlig trafikplanering. Umeå som norra Sveriges befolkningsmässigt största kommun och regional knutpunkt måste ha en trafik- och infrastrukturplanering som möjliggör god framkomlighet för alla trafikslag i framtiden – även för bilar. Självklart ska det vara enkelt att promenera, cykla eller ta bussen. Men Umeå får inte glömma bort bilens viktiga funktion!
En majoritet av hushållen i Umeå har bil och en ganska stor andel av hushållen har två bilar. Många är beroende av bilen för att få vardagspusslet att gå ihop – för att ta sig till jobbet, handla mat eller skjutsa barnen till träningen.
Tyvärr pågår nu ett medvetet politiskt arbete för att på alla tänkbara sätt försvåra för de hushåll som behöver kunna använda sin bil till vardags. Det uppenbara misslyckandet med Storgatan är ett belysande exempel, men signalen från de styrande rödgröna partierna är att man ska fortsätta. Försämringen av Storgatan (som man nu delvis tvingats backa från), är en mild västanfläkt jämfört med vad som väntar.
Tillgången till parkeringar ska försämras i Umeås bostadsområden för att ”minska den relativa attraktiviteten för bilen”. Antalet körfält som är viktiga för framkomligheten på centrala trafikleder ska halveras.
De rödgröna tänker inte heller på alla dem som bor utanför stadskärnan, eller för den delen bor i en annan kommun, och behöver sin bil för att ta sig till och från Umeås stadskärna.
Umeå kommun måste sluta att bekämpa den majoritet av Umeås hushåll som faktiskt är beroende av bilen för att få vardagen att fungera. I Umeå ska det vara enkelt att ta sig fram genom att promenera, cykla och åka buss – men det ska också vara enkelt att ta sig fram med bil.
Om detta skriver jag och två andra moderater i dagens VK.