Bläddrar i senaste numret av Dagens Samhälle som kom idag, och där finns en artikel om betydelsen av sociala medier som twitter, facebook och bloggar kopplat till valrörelsen. Bl.a. ställs den retoriska frågan om politiker och partier ska vara ute på facebook. Svaret är ett rungande JA. ”Facebook är en sjävklarhet”.
Såklart.
Politiker ska finnas där väljarna finns, och lika självklart som att man ska vara tillgänglig för kommuninvånarna genom personliga möten och telefonsamtal, röra sig ute på gator och torg etc – så ska man självfallet också finnas på exempelvis facebook. För där finns de flesta numera.
Själv har jag passerat 4000 ”vänner” på FB, och ser gärna att de blir ännu fler. Sociala medierna är ju bara ytterligare en arena där man kan utbyta tankar och idéer, och få spridning för sina politiska förslag.
Däremot ska man ju inte inbilla sig att vi politiker kan gå i god för alla de s.k. ”vännerna” på facebook – lika lite som jag kan gå i god för de läsare jag har på min blogg. Merparten av dem känner man ju såklart inte.
Men de politiker – i alla fall i ledande positioner i kommuner och landsting – som väljer bort facebook gör ett stort misstag. Det är i alla fall vad jag tror.