Varför ska vi sikta högre i Umeå? Varför är det bra med tillväxt och varför ska vi inte nöja oss med att sikta på 150 000 invånare? Tja, så här skrev jag i en debattartikel i VK den 19/12 2007, och det synes lämpligt att påminna om det nu:
200 000 invånare är ingen omöjlighet år 2050!
Nyligen föreslog jag på VK:s debattsida att Umeå borde ha en mer offensiv tillväxtvision. En del i denna ambitionshöjning kan vara att höja kommunens befolkningsmål. Jag välkomnar därför Lennart Holmlunds (s) besked om att han delar uppfattningen att vi borde höja målet från 150 000 till 200 000 invånare senast år 2050.
Varför ska vi då växa och bli större? Räcker det inte med dagens befolkning? Mitt enkla och raka svar är – nej. Låt oss genast slå fast att storleken spelar roll. Norrland behöver en stark tillväxtmotor, som också har förmågan att dra till sig nödvändiga infrastruktursatsningar och annat. Umeå kommer då att bli en betydelsefull spelare på den nationella arenan. Min vision är att Umeå ska vara den överlägset starkast lysande stjärnan i norr.
Människor söker sig till människor. Ju fler umebor, desto attraktivare blir det att flytta hit. Tillväxt leder till tillväxt och ger ringar på vattnet. En ökad befolkning leder till större arbetsmarknad och bättre karriärmöjligheter. Fler företag kommer att etablera sig här, vi kommer få se en kraftig jobbtillväxt och det leder i sin tur till ökade skatteintäkter – vilket säkrar välfärden. Allt hänger ihop och påverkas positivt just av storleken på befolkningen.
Är det då möjligt? Ja, enligt flera forskare så är 200 000 invånare i Umeå till år 2050 ingen omöjlighet. Lars Westin, docent vid CERUM, konstaterar i VK (28/11) att det kan gå, även om det är en tuff målsättning. Han pekar på ut några kritiska faktorer: det handlar om fler bostäder, nya jobb och bättre infrastruktur. I februari uttalade Kai Wartiainen, fd professor i Stadsbyggnad vid KTH, att Umeå borde revidera befolkningsmålet och sikta högre. Han menade att 200 000 invånare redan 2040 vore en bra målsättning.
Nyckeln till framgång är att göra Umeå till en ännu mer attraktiv stad än idag. Vi måste kunna erbjuda en miljö där människor kan förverkliga sina livsprojekt. Jag delar också Lars Westins uppfattning att det krävs en omfattande analys för att kunna ge konkreta svar på exakt vad som krävs och vad som måste göras för att lyckas. Som exempel kan nämnas att det varje år är ca 6000 personer som väljer att lämna Umeå (inte minst studenter som är färdiga med utbildningen) – tänk om vi fick fler av dessa utflyttare att stanna i staden genom att kunna erbjuda bra jobb och utvecklingsmöjligheter. Så visst finns det möjligheter. Men några nycklar kan man ju ändå peka ut, inte minst från kommunal synvinkel:
· Fler jobb är A och O. Människor flyttar till platser där de kan få arbete.
· Umeå måste kunna erbjuda de mest attraktiva och spännande bostadsområdena i norra Sverige. Gärna centrumnära lägen vid vatten. Var och hur du bor spelar allt större betydelse.
· Ett företagsklimat i toppklass! Vi måste skapa förutsättningar för det lokala näringslivet att blomstra och expandera, samtidigt som nya företag ska se staden som det självklara valet att starta upp ny verksamhet i. Öppna dörrarna på vid gavel för handeln. Välkomna alla de handelsföretag som vill etablera sig i Umeå – ordna fram lämplig mark istället för att se dem åka till andra städer.
· Fler jobb i privata sektorn stärker det offentliga, genom en stärkt skattebas och ökade skatteintäkter. Det säkrar välfärden och tillåter nya genomtänkta satsningar på skola och äldreomsorg. För barnfamiljer såväl som äldre ska det vara en livskvalitetmässig "vinst" att bosätta sig i Umeå.
· En miljömässigt hållbar stad. Genom att bygga så centralt som möjligt minskar vi behovet av långa bilresor. Samtidigt behövs det en välutvecklad kollektivtrafik för dem som ska ta sig längre sträckor, exempelvis till och från jobbet. Vägfrågorna måste lösas. Botniabanans färdigställande skapar nya intressanta möjligheter beträffande frågan om regionförstoring Umeå-Örnsköldsvik.
· Politiker och andra opinionsbildare, inte minst inom näringsliv och det akademiska, måste gå i bräschen för en öppen debatt om behovet av tillväxt – och därmed förhoppningsvis bidra till en attitydförändring i Umeå. Det finns ingen naturlag som säger att precis allt i Umeå måste överklagas och motarbetas.
· Sänk den extremt höga kommunalskatten så att umeborna får mer pengar att röra sig med.
Umeå står inför ett vägval. Vi kan välja att i samarbete med näringsliv och universitet satsa offensivt – eller så kan vi sitta med armarna i kors och vara nöjd med sakernas tillstånd. Min bestämda uppfattning är att Umeå ska sikta högt inför framtiden. Forskare konstaterar att 200 000 invånare i vår stad år 2050 inte är en omöjlighet. Låt oss därför gemensamt söka finna de lösningar som krävs för att Umeå ska nå nya höjder!
Anders Ågren
kommunalråd, m
Umeå