Idag har vi det sista sammanträdet med länsstyrelsens styrelse – när vi tillsattes för ca ett år sedan så var det med förbehållet att styrelsen bara skulle tjänstgöra tills dess ett Kommunalt Samverksansorgan (KSO) tillsattes. Den 1 januari börjar Regionförbundet Västerbotten att fungera, och därmed upphör nuvarande styrelse.
En besynnerlig debatt pågår kring friskolornas existens. Under en lång rad av år har vi fått höra av friskolemotståndarna att friskolorna är skadliga, eftersom de tar de bästa lärarna, de bästa eleverna och iövrigt dränerar den kommunala skolan på resurser. I Aftonbladet kunde vi i helgen läsa att friskolorna på gymnasienivå uppvisar sämre betygsresultat än de kommunala gynasieskolorna. Och vad händer? Istället för att glädjas över att de kommunala skolorna kan hävda sig väl i konkurrensen med friskolorna, så svänger pendeln 180 grader. Nu ska friskolorna bannlysas av motståndarna, eftersom de anklagas för att erbjuda en sämre undervisning än de kommunala skolorna. Ena dagen elitskolor – andra dagen 2:a klassens skolor. Debatten borde hyfsas. Låt kommunala skolor och friskolor konkurrera på lika villkor, och sedan genomgå tuffa och noggranna utvärderingar av staten. Det intressanta är inte driftsformen, utan möjligheten för elever och lärare att välja mellan olika alternativ. Låt valfriheten bestå – konkurrensen har hittills inneburit positiva effekter för såväl kommunala skolor som friskolor.
Ola Nordebo har ett bra inlägg i dagens VK ’Om umeandan och ett rädslans debattklimat’. Jag delar de uppfattningar som framförs. De vore förödande om det blev en stämning i Umeå där enskilda medborgare och företrädare för företag eller enskilda organisationer inte vågar framföra sina åsikter av rädsla för att bannlysas av MAKTEN. Har det gått så långt i Umeå? Ja, det finns tyvärr vissa tecken på det. Den fria debatten måste vi värna.
Samtidigt noterar jag att Nordebo uttrycker sig positivt om umeandan i den praktiska politiken: ’De sakpolitiska besluten i Umeå återspeglar ofta en samförståndsanda. Det är en styrka.’ Utmärkt. Inte minst från näringslivet efterlyser man klara besked och långsiktighet från ’politiken’ i frågor av större vikt. En fri debatt behöver inte stå i motsatsställning till att också våga ta beslut, även om detta råkar innebära att man får en bred enighet kring ställningstagandena. Jag har ju annars varit kritisk till att man gärna debatterar och diskuterar i Umeå-politiken, (och tillsätter utredning efter utredning) men aldrig lyckas komma till beslut.