Ett av mina intressen sedan jag var liten är bokläsning. Intresserade mig tidigt för historia och det blev framförallt sådana böcker under lång tid. Med tiden slukade jag också skönlitteratur i stort som smått, och hade mycket utbyte av att läsa romaner.
Följaktligen blev jag senare gymnasielärare i historia och svenska, där en del i det sistnämnda ämnet var just litteratur och litteraturhistoria. Sen gick det många år då jag mer eller mindre lade av med att läsa romaner, varför vet jag inte riktigt, men det mesta av fokus gick då åt till politisk litteratur, att läsa handlingar, rapporter och annat som kunde kopplas till olika sakområden inom det politiska värvet.
För ganska precis två år sedan bestämde jag mig för att återuppta bokläsandet, och det har jag inte ångrat en sekund. På samma sätt som träningen har nu bokläsningen blivit en form av avkoppling från ett annars mycket hektiskt tempo inom politiken.
Har nu i sommar läst flera bra böcker, bl.a. ”Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd” av Rachel Joyce, men den bok jag läste i dag slår det mesta: ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman. Skrattade så att tårarna rann vid ett flertal tillfällen och läste den i sträck, innan jag nyss lade ifrån mig den. Ett tack till min kära hustru som tipsat mig om boken!
Så om ni funderar på att läsa en bok i sommar, så är detta ett givet tips. ”En man som heter Ove”. Läs den!