Skriver på debattsidan i dagens VK. Bifogas nedan.
Det finns ett starkt stöd för tiggeriförbud!
Det finns ett starkt stöd för tiggeriförbud bland vår befolkning. Hälften av svenskarna, 50 procent, vill ha ett tiggeriförbud. Endast 27 procent är emot. Bland Allianspartiernas väljare vill en majoritet förbjuda tiggeri. Alltså bland moderaternas, centerpartiets, liberalernas och kristdemokraternas väljare vill en majoritet förbjuda tiggeri. Detta enligt en färsk Sifo-undersökning. Jag beklagar att detta folkliga stöd inte återspeglas i Umeå kommunfullmäktige.
Moderaternas motion om att motverka tiggeriet i Umeå avslogs vid senaste fullmäktigesammanträdet, av samtliga partier med undantag av SD. Den motion som vi moderater hade lagt innehöll två delar. Det handlar dels om att i den lokala ordningsstadgan kräva polistillstånd för pengainsamling på offentlig plats, vilket vissa städer redan har gjort. Om man inte har tillstånd är det därmed olagligt.
Den andra delen gäller att förbjuda tiggeri på vissa särskilda platser, vilket Sveriges Kommuner och Landsting menar är juridiskt möjligt, förvisso i begränsad skala. Här hade polisen i sitt yttrande kommenterat att de inte såg någon anledning till det, då det inte inträffat några ”ordningsstörningar”. Vi lokalpolitiker har dock gång på gång det senaste året uppmärksammats på hur många umeåbor, inte minst äldre umeåbor, upplever obehag och rädsla för att gå över exempelvis Rådhustorget då man utsätts för ett ganska aggressivt sätt av tiggeri.
Vi lokalpolitiker måste göra vad vi kan för att motverka tiggeriet. Oavsett det gäller lokala tiggeriförbud, att säga nej till förslagen om kommunala campingar, gratis boende, uppställningsplatser, skolgång eller dylikt för utsatta EU-medborgare. Endast akut nödbistånd kan bli aktuellt, liksom möjligen hjälp med en biljett till hemresa. Tiggeriet måste motverkas – och vi måste ha kraften att stå upp för tremånadersregeln. Har man inte jobb eller studerar, så har man bara rätt att vara här i tre månader. Inte mer.
Det är inte värdigt eller humant att cementera ett utanförskap via tiggeri. Det är inte heller långsiktigt hållbart. Även tidigare statsministern Göran Persson (S) sa i en intervju för två månader sedan att han tyckte Sverige borde införa ett generellt förbud mot tiggeri. Citat: ”Det skapar ingen frihet för en människa, att stå på knä och tigga av andra”.
Illegala bosättningar och omfattande nedskräpning följer i dess spår. Detta har också visat sig i Umeå vid upprepade tillfällen de två senaste åren. Ett flertal illegala bosättningar, där kommunen också tvingats lämna in begäran om avhysning. Det har också kostat Umeå kommun mycket pengar.
Tiggarnas problem löses inte i Sverige utan i deras hemländer. Länder som Rumänien och Bulgarien behöver vidta kraftfulla åtgärder för att minska den utsatthet som ligger till grund för att deras medborgare känner sig tvingade att söka sig till andra länder för att tigga. Det är ingen tvekan om att tiggarna i sina hemländer har en utsatt situation, men problemen löses enbart i hemländerna. Sverige och svenska skattebetalare betalar redan idag pengar till exempelvis Rumänien för att de ska ta bättre hand om sina medborgare. Det är inte rimligt att svenska skattebetalare ska behöva betala detta ännu en gång över den kommunala skattsedeln.
På riksplanet är både regeringen och den tidigare nationella samordnaren överens om att fokus måste vara på att göra insatser i tiggarnas hemländer. EU-pengar är också avsatta redan för det ändamålet. De har dessutom uppmanat människor att inte ge pengar till tiggare, utan istället skänka pengarna till hjälporganisationer på plats i Rumänien och Bulgarien. Ju tydligare svenska politiker – på alla nivåer – kan bli med detta budskap, desto bättre.
I Sverige ska tiggeriet motverkas. Man bör inte ge pengar till dem som tigger, eftersom det bidrar till att cementera ett utanförskap. Bättre att ge pengar direkt till hjälporganisationer. Justitieminister Morgan Johansson (S) sade nyligen i en intervju, att om de utsatta EU-medborgarna inte bor lagligt – ja, då får man åka hem. Och det är individens eget ansvar att ordna och finansiera sitt boende. Det är inte en uppgift för det offentliga.
Det ska också bli lättare att avhysa olagliga bosättningar. Senast förra veckan kom förslag som fick tummen upp av regeringen – det ska bli enklare att avhysa de illegala bosättningarna. Polisen ska inte längre behöva identifiera varje individ. Det är positiva besked och underlättar även här i Umeå.
Ibland när man läser massmedias skildring av tiggarfrågan i Umeå kan man få en konstig bild av verkligheten, men det är faktiskt inget kommunalt ansvar att ordna tiggarnas boende och uppehälle. Tvärtom. Umeå kommun har redan idag gjort betydligt mer än vad som är kommunens ansvar. De som på olika sätt vill ”hjälpa” tiggarna genom omfattande kommunalt stöd och service bidrar i själva verket till att permanenta ett utanförskap som bygger på tiggeri. Det är inte på något sätt värdigt.
Anders Ågren
Kommunalråd, M, Umeå