Ja, visst behövs en borgerlig mobilisering i Umeå!

umeåborgerligoffensiv

 

I dagens VK har jag fått denna debattartikel införd (i tidningsversionen dock något nedkortad av utrymmesskäl)

Visst behövs det en borgerlig mobilisering i Umeå!

Anders Lidström, professor i statsvetenskap, har (3/9) startat en intressant diskussion om Allianspartiernas negativa spiral under de senaste 50 åren i Umeå. För egen del har jag varit aktiv i Umeåpolitiken ca 20 år. Jag tänkte ge dels lite reflektioner, dels peka på vägen framåt. För Umeå behöver en mer offensiv borgerlighet som värdesätter valfrihet, tillväxt och företagande – och vänder en nedåtgående trend. Moderaterna är redo att axla ansvaret.

Umeå har förändrats mycket sedan 1950-talet och framåt. Från en liten borgerlig ämbetsmannastad som starkt präglades av två regementen, till något annat. En befolkning som har mer än fördubblats sedan 50-talet. Dessa förändringar har även påverkat partiernas utveckling. Men forskningen är nog bäst lämpad att gräva djupare i just det.

De rödgröna har vuxit sig starkare, medan traditionellt starka borgerliga partier som Centern och Folkpartiet i kommunen tappat. Moderaterna har vuxit och blivit det dominerande borgerliga partiet, men under rikssnittet. De senaste valen har M faktiskt gjort våra starkaste resultat i Umeå i modern tid!

Har då de borgerliga partiernas utveckling överhuvudtaget diskuterats? Svar ja! I Moderaterna har vi noggrant ventilerat frågan i de 20 år jag varit engagerad här. Vi har också dragit tydliga slutsatser. Resultaten har även diskuterats på otaliga träffar mellan de borgerliga partierna.

I förklaringen till varför (S) lyckats behålla makten delar jag en av mina företrädare Anders Sjölunds synpunkter. Starka realpolitiska S-ledare. En positiv och exempellös utveckling för Umeå under dessa 50 år. En politik där S och delar av Allianspartierna ofta gjort upp över blockgränsen.

Det sistnämnda har emellertid fått flera effekter. I sak har mycket varit positivt för Umeås utveckling. Det har bäddat för stabilitet i viktiga utvecklings- och planeringsfrågor. Men politiskt har det gjort att S, inte minst under Lennart Holmlund, legat åt höger i politiken. Det har gjort att profileringsmöjligheten för Moderaterna och övriga inom Alliansen minskat.

Samtidigt har det öppnat för missnöjesvänstern på den andra flanken. Vänsterpartiet har vuxit, liksom Miljöpartiet och nu senast även Fi. För att inte glömma Arbetarpartiet (tidigare Offensiv). Den s.k. Umeåandan, ofta representerad av S och M, har varit positiv för kommunen, men fått till följd att vänsterkrafterna har vuxit sig starkare då S ofta varit i mitten eller på den borgerliga kanten.

Kunde då de borgerliga ha handlat annorlunda? Självfallet är det så. Jag kan av naturliga skäl inte tala för de övriga partierna, men för Moderaternas är detta ändå i stora delar ett medvetet vägval.

Vi hade ju kunnat välja motsatt strategi. Att aldrig göra upp. Att gräva de blockpolitiska skyttegravarna. Att rösta mot våra egna M-förslag, när det visar sig att Holmlund har stöttat dem. Det hade blivit större skillnad. Kanske hade de gett oss moderater någon extra procent, vem vet?

Men vi har eftersträvat att åstadkomma konkreta resultat i lokalpolitiken. Det har vi också gjort, genom uppgörelser med S under Lennart Holmlund. Det skulle framstå som vansinnigt att i kommunpolitiken inte göra upp om man kan få igenom sin politik! Får vi igenom ca 70 procent av våra vallöften, så vore ju allt annat tokigt. Men att skapa konflikt för konfliktens skull hade bara fått vårt parti att framstå som korkade och opålitliga. Faktum är att Moderaterna under de senaste valen i Umeå gjort våra bästa val på omkring 80 år. För oss är detta verkligen inte dåligt, även om vi vill lyckas ännu bättre. Självklart är målet att återigen leda Umeåpolitiken!

Påståendet att Allianspartierna inte varit ense om saker och ting lokalt är fel. De sista åren har vi – på papperet – varit extremt överens. Gemensamma budgetförslag tio år i rad. Gemensamma arbetsgrupper. Gemensamma förslag på område efter område. Så vi har testat även den vägen. Problemet har väl varit hur partierna förvaltat det i nästa steg.

När jag läser några inlägg i artikelserien, så verkar det inte ens vara något som man är medvetna om så här i efterhand. Det belyser möjligen de tillfällen, då borgerliga företrädare har varit överens i mötesrummet och tagit i hand. Men i samma sekund som man lämnat rummet, så har uppgörelserna brutits. Handslaget var inget värt. Här får varje parti rannsaka sig själv. Men det inger inte något ”regeringsförtroende”. 2016 gick vi inom parentes fram med fyra olika borgerliga budgetförslag, så att varje parti tydligare ska kunna lyfta fram sina hjärtefrågor. Det fanns på sina håll en oro för att ”bli uppätna” av M. Det har vi moderater haft respekt för.

Hur går vi då vidare? Alla borgerliga partier har en hemläxa att göra.

– Vilka politiska frågor är viktiga för de borgerliga partierna i Umeå? Vad vill man? Tydliga politiska frågor från respektive parti och en målbild inför valet 2018. Från M har vi ett tydligt tillväxtfokus – insatser för fler företagsetableringar, fler jobb, fler bostäder, utbildning och sänkt kommunalskatt är prioriterade.

– Släpp det som har varit! Se till att de fyra partierna på alla nivåer i kommunpolitiken blir ”regeringsdugliga” för att styra Umeå. Alla måste lära sig att hålla politiska uppgörelser. Inget väcker så mycket förakt i politiken, som förtroendevalda som inte står fast vid ingångna uppgörelser. Sträva efter att öka det egna partiets väljarandel, men utan att samtidigt hoppas sänka andra borgerliga.

– När alla partier är trygga med sina egna politiska ståndpunkter – låt oss samlas i god tid innan valet. Vi har ju redan sedan tidigare uttalat att vi ska återkomma med gemensam borgerlig budget och ett gemensamt valmanifest 2018. Det finns alla möjligheter i världen att göra något bra av detta!

Jag har i detta inlägg försökt resonera om varför det politiska läget är som det är, men också peka ut vägen framåt. Som denna mandatperiod utvecklas, så har förutsättningarna nog aldrig varit bättre för borgerligheten. Vi ser en socialdemokrati som går åt vänster. Som trots att kommunen går mot ett tredje år med ekonomiskt underskott, röstar ned förslag om att vidta åtgärder för att nå en ekonomi i balans. Som inte förstår vikten av ordning och reda i den kommunala ekonomin, eller för den delen vikten av en lägre skatt. Som på fullt allvar gör försök med sextimmarsarbetsdag. Listan kan göras lång.

De politiska möjligheterna för en mer offensiv borgerlighet inför valet 2018 är goda, om bara viljan finns!

 

Anders Ågren, Kommunalråd, M

Umeå

Nej till fria sprutor för knarkare!

image

Från pågående debatt om Vänsterpartiets motion om att Umeå kommun ska tillåta sprututbyte för narkomaner. Vi moderater säger nej. Nedan följer mitt inledningsanförande. (OBS Det talade ordet gäller.)

 

Ordförande!

Från moderaternas sida yrkar vi avslag på den här motionen.

Från moderat sida är vi bekymrade över den drogliberala våg som sprider sig över västvärlden. Knarket vinner mark. Attityderna ändras. Därför är det glädjande att det ändå görs så mycket i Umeå på det här området när det gäller förbyggande arbete. Det går också alltid att göra mer. Men förebyggande åtgärder är A och O.

I Danmark och Norge har man sedan länge sprututbyte. Vi kunde bara i SVT-nyheterna för ca två veckor sedan, se ett inslag om verksamheten. Där har man fortsatt på den inslagna vägen med en drogliberal politik.

Men erbjuder inte bara friasprutor till knarkare, utan även s.k. fix-rum. Narkotikan har man med sig själv, men sprutor och annat får man där. Personalen får inte injicera, men de får hjälpa till med att fixera armen och att försöka hitta blodkärl. Men det är inte alla som är positiva till detta. Kritik har framförts i Danmark dels mot kostnaden på 30 miljoner danska kronor om året, dels mot att man på det här sättet legitimerar och gynnar brottslig verksamhet.

Vill vi verkligen uppmuntra till att Umeå och Västerbotten ska gå den här utvecklingen till mötes?

Västerbottens läns landsting har numera ställt sig positiva till införandet av sprututbytesprogram. Frågan om att dela ut fria sprutor till narkomaner, har avfärdats av Umeå kommunfullmäktige såväl 2007 som 2013. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har haft en enad front i denna fråga. Nu år 2016 är frågan uppe på nytt.

Vi moderater står fast vid vår tidigare uppfattning. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor.

Varje dag dör en person i Sverige till följd av sitt missbruk. Överdoser, olyckor, självmord och organskador är alla mycket tragiska och allt för vanligt förekommande följder av narkotikamissbruk. Men det offentliga – i detta fall landstinget – bör inte tillhandahålla verktyg för fortsatt missbruk och indirekt medverka till att de patienter som vi finns till för att vårda, istället avlider till följd av sitt missbruk. Landstinget måste ta ansvar för helheten inte bara se till en del av problemet.

Vi ska satsa på vård, förebyggande arbete. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor. Vi ska satsa på förebyggande och uppsökande insatser, på information och testning, på rådgivning och på vaccination.

Malmö, Norge och Danmark är exempel som ofta förekommer som bra eller dåliga exempel i diskussioner om sprutbyte för injektionsnarkomaner. Alla har sprutbytesprogram, men med varierande grad av smittspridning. Malmö har en lägre andel hivsmittade än Stockholm, Norge en högre. Resultaten av de olika verksamheterna visar inte på något enhetligt utfall. Även Canada har negativa erfarenheter från Vancouver och Montreal där det har visat sig att deltagare i sprutbytesprogram smittades i högre grad än de som inte deltog (I Montreal 1995 hivsmittades 16 procent av dem som deltog i program jämfört med 5,8 procent av dem som inte deltog).

I den konsultrapport som överlämnades till landstinget i Stockholm för några år sedan föreslogs sprutbyte på prov som en av sju åtgärder för att minska smittspridningen av hiv och hepatiter bland injektionsmissbrukare i Stockholm. Men den rapporten visade också, precis som flera andra rapporter, att sprutbytesprogram långt ifrån säkert minskar spridningen av blodburna smittor.

Aktiva insatser för injektionsnarkomaner ska ske utan sprututbyte. Vi anser att Landstinget ska lägga kraften på förebyggande och vårdande insatser såsom information, testning och vaccinering, inte på att underlätta fortsatt missbruk. Landstingets roll är att vårda och hjälpa sjuka, inte att tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död. Som beslutsfattare och medmänniska är det viktigt att ha dessa människoliv i åtanke. Det allra största problemet för narkotikamissbrukare är fortfarande narkotikan och dess konsekvenser, inte bristen på rena sprutor.

Här i Umeå KF har vi debatterat förslaget om fria sprutor till narkomaner i omgångar. Jag nämnde i min inledning Danmark. 2010 var man förövrigt redo för nästa steg: gratis heroin. Då öppnades en klinik i Köpenhamn där heroinister ska kunna få två sprutor heroin gratis varje dag, på skattebetalarnas bekostnad. Gratis heroin ges sedan tidigare till missbrukare i en rad länder i Europa, så Danmark är inte unikt.

Samma debatt pågår förövrigt i vårt eget land. Jag hoppas verkligen inte att Sverige väljer den här knarkliberala vägen. Att kapitulera för knarket är inte den väg Sverige ska ta. Tack för ordet.

Tillbaka hemma i Umeå

FullSizeRender5

Så är vi hemma i Umeå efter en vecka i Österrike och Bad Gastein. Vistelsen på Hotel Salzburger Hof levde även upp till förväntningarna detta år. Vi träffade på en annan hotellgäst som har varit där 25 år i rad, och vi kan onekligen förstå varför. Vackra omgivningar, historiens vingslag och en urtrevlig personal. Oavsett om du vill vandra i bergen eller bara ta det lugnt så funkar det utmärkt. Åsa har bloggat lite om vistelsen på sin egen blogg.

Väl tillbaka i Umeå så har jag ägnat dagen bl.a. till att besvara mail, skriva debattartikel och insändare. Får förhoppningsvis in dessa i lokalmedia den närmaste tiden. Fick för övrigt en fråga under Österrike-vistelsen om det gick att på tag på vår partiledare Anna Kinberg Batras Almedalstal, då det hade uppfattas mycket positivt. Kul att höra. Talet finns tillgängligt på moderat.se, men även på Moderaternas youtube-kanal.

Lägger hur som helst ut talet här på min egen blogg, om någon av bloggläsarna hade missat talet.

Umeå behöver en borgerlig offensiv!

IMG_0313

Umeå behöver en borgerlig offensiv! Moderaterna är den politiska kraft som tydligt står upp för ett växande Umeå. De senaste tio åren har vi lagt en gemensam budget tillsammans med övriga Allianspartier. Det här året gick vi fram med fyra olika budgetförslag, så att respektive Alliansparti tydligare skulle kunna lyfta fram sina hjärtefrågor. Avsikten är att återkomma år 2018 med såväl gemensamt budgetförslag som gemensamt valmanifest.

Vi moderater inser vikten av fortsatt tillväxt, såväl ekonomisk som befolkningsmässig tillväxt. Vår välfärd är beroende av detta. Många politiska partier i Umeå tar tillväxt och framgång för given. Men konkurrensen mellan städer om etableringar, företag och jobb pågår dygnet runt, månad efter månad. För oss står fler jobb, fler bostäder och en utbildning i toppklass i centrum. Men all politik måste utgå från ett ansvarstagande. Ansvar för kommunens ekonomi och ansvar för en god välfärd. Den pågående flyktingkrisen ställer därtill vårt land och vår kommun inför oerhörda utmaningar.

Vår viktigaste lokala fråga är jobben. Att människor jobbar och betalar skatt är grunden för allt annat. Om fler människor arbetar och betalar skatt, så stärker det våra förutsättningar att trygga en god kommunal verksamhet. Det finns ett uppenbart problem om partierna inte ägnar en tanke åt hur jobben ska kunna bli fler, hur fler företag ska kunna startas och hur fler företag ska kunna etablera sig i Umeå.

Umeå är ett norrländskt undantag, i den bemärkelsen att kommunen är den enda i norra Sverige som lyckats upprätthålla tillväxt sedan 1800-talet. Med drygt 121 000 invånare är Umeå den största kommunen i norr, men i ett europeiskt perspektiv är Umeå fortfarande en relativt liten stad. Det är viktigt att komma ihåg. Umeå växer för långsamt i förhållande till riket. Aktuell forskning visar att en kommun behöver minst 200 000 invånare för att få en attraktiv och mångfacetterad arbetsmarknad. Då måste det finnas fler arbetsgivare i många olika branscher som erbjuder goda möjligheter att hitta passande jobb för hela familjen. Likaså är det avgörande att kunna erbjuda en god tillgång på bostäder.

En förutsättning för att säkerställa framväxt av nya jobb och en investeringsvilja är ordning och reda i den kommunala ekonomin. För oss är en stark ekonomi i balans grunden i den ekonomiska politiken. Detta är viktigt för att säkerställa åtaganden i viktiga investeringar och framtida pensioner.

Med en starkare och mer offensiv borgerlighet är möjligheterna för Umeå att utvecklas positivt så mycket större – ett Umeå med en politik som värdesätter valfrihet, tillväxt och företagande. För detta krävs också ett tydligt och stabilt politiskt ledarskap!

 

Det finns ett starkt stöd för tiggeriförbud!

IMG_6828

Skriver på debattsidan i dagens VK. Bifogas nedan.

 

Det finns ett starkt stöd för tiggeriförbud!

Det finns ett starkt stöd för tiggeriförbud bland vår befolkning. Hälften av svenskarna, 50 procent, vill ha ett tiggeriförbud. Endast 27 procent är emot. Bland Allianspartiernas väljare vill en majoritet förbjuda tiggeri. Alltså bland moderaternas, centerpartiets, liberalernas och kristdemokraternas väljare vill en majoritet förbjuda tiggeri. Detta enligt en färsk Sifo-undersökning. Jag beklagar att detta folkliga stöd inte återspeglas i Umeå kommunfullmäktige.

Moderaternas motion om att motverka tiggeriet i Umeå avslogs vid senaste fullmäktigesammanträdet, av samtliga partier med undantag av SD. Den motion som vi moderater hade lagt innehöll två delar. Det handlar dels om att i den lokala ordningsstadgan kräva polistillstånd för pengainsamling på offentlig plats, vilket vissa städer redan har gjort. Om man inte har tillstånd är det därmed olagligt.

Den andra delen gäller att förbjuda tiggeri på vissa särskilda platser, vilket Sveriges Kommuner och Landsting menar är juridiskt möjligt, förvisso i begränsad skala. Här hade polisen i sitt yttrande kommenterat att de inte såg någon anledning till det, då det inte inträffat några ”ordningsstörningar”. Vi lokalpolitiker har dock gång på gång det senaste året uppmärksammats på hur många umeåbor, inte minst äldre umeåbor, upplever obehag och rädsla för att gå över exempelvis Rådhustorget då man utsätts för ett ganska aggressivt sätt av tiggeri.

Vi lokalpolitiker måste göra vad vi kan för att motverka tiggeriet. Oavsett det gäller lokala tiggeriförbud, att säga nej till förslagen om kommunala campingar, gratis boende, uppställningsplatser, skolgång eller dylikt för utsatta EU-medborgare. Endast akut nödbistånd kan bli aktuellt, liksom möjligen hjälp med en biljett till hemresa. Tiggeriet måste motverkas – och vi måste ha kraften att stå upp för tremånadersregeln. Har man inte jobb eller studerar, så har man bara rätt att vara här i tre månader. Inte mer.

Det är inte värdigt eller humant att cementera ett utanförskap via tiggeri. Det är inte heller långsiktigt hållbart. Även tidigare statsministern Göran Persson (S) sa i en intervju för två månader sedan att han tyckte Sverige borde införa ett generellt förbud mot tiggeri. Citat: ”Det skapar ingen frihet för en människa, att stå på knä och tigga av andra”.

Illegala bosättningar och omfattande nedskräpning följer i dess spår. Detta har också visat sig i Umeå vid upprepade tillfällen de två senaste åren. Ett flertal illegala bosättningar, där kommunen också tvingats lämna in begäran om avhysning. Det har också kostat Umeå kommun mycket pengar.

Tiggarnas problem löses inte i Sverige utan i deras hemländer. Länder som Rumänien och Bulgarien behöver vidta kraftfulla åtgärder för att minska den utsatthet som ligger till grund för att deras medborgare känner sig tvingade att söka sig till andra länder för att tigga. Det är ingen tvekan om att tiggarna i sina hemländer har en utsatt situation, men problemen löses enbart i hemländerna. Sverige och svenska skattebetalare betalar redan idag pengar till exempelvis Rumänien för att de ska ta bättre hand om sina medborgare. Det är inte rimligt att svenska skattebetalare ska behöva betala detta ännu en gång över den kommunala skattsedeln.

På riksplanet är både regeringen och den tidigare nationella samordnaren överens om att fokus måste vara på att göra insatser i tiggarnas hemländer. EU-pengar är också avsatta redan för det ändamålet. De har dessutom uppmanat människor att inte ge pengar till tiggare, utan istället skänka pengarna till hjälporganisationer på plats i Rumänien och Bulgarien. Ju tydligare svenska politiker – på alla nivåer – kan bli med detta budskap, desto bättre.

I Sverige ska tiggeriet motverkas. Man bör inte ge pengar till dem som tigger, eftersom det bidrar till att cementera ett utanförskap. Bättre att ge pengar direkt till hjälporganisationer. Justitieminister Morgan Johansson (S) sade nyligen i en intervju, att om de utsatta EU-medborgarna inte bor lagligt – ja, då får man åka hem. Och det är individens eget ansvar att ordna och finansiera sitt boende. Det är inte en uppgift för det offentliga.

Det ska också bli lättare att avhysa olagliga bosättningar. Senast förra veckan kom förslag som fick tummen upp av regeringen – det ska bli enklare att avhysa de illegala bosättningarna. Polisen ska inte längre behöva identifiera varje individ. Det är positiva besked och underlättar även här i Umeå.

Ibland när man läser massmedias skildring av tiggarfrågan i Umeå kan man få en konstig bild av verkligheten, men det är faktiskt inget kommunalt ansvar att ordna tiggarnas boende och uppehälle. Tvärtom. Umeå kommun har redan idag gjort betydligt mer än vad som är kommunens ansvar. De som på olika sätt vill ”hjälpa” tiggarna genom omfattande kommunalt stöd och service bidrar i själva verket till att permanenta ett utanförskap som bygger på tiggeri. Det är inte på något sätt värdigt.

 

Anders Ågren

Kommunalråd, M, Umeå

 

 

Sänk inte hastighetsgränserna på våra vägar!

EdelPhoto-5812

I veckans nummer av Umeå Tidning skriver jag om Trafikverkets förslag att sänka hastigheterna på ett stort antal vägsträckor i Västerbotten. Det är fullständigt oacceptabelt och vi måste alla tydligt ta avstånd från förslaget som är ute på remiss.

Insändaren bifogas nedan.

 

Oacceptabelt sänka hastigheten på länets vägar!

Trafikverket har presenterat en rapport om sänkta hastigheter som är ute på remiss. För Västerbotten föreslås nedsättningar från 90 km/h till 80 km/h på 20 vägavsnitt, både på nationella vägar och länsvägar. Det är helt oacceptabelt!

E4:an mellan Skellefteå och Umeå är E4-avsnittet som Gud glömde. Istället för sänkta hastigheter och fler fartkameror borde Trafikverket se till att bygga mitträcken. Vi har så långa avstånd i länet, och sänker man hastigheten på de stora vägarna ytterligare skadar det tillgängligheten i länet.

Trafikverket borde istället fokusera på att genomföra mitträckesåtgärder på länets europavägar E4, E12 och E45. Det behövs även en kraftig ökning av ramarna till kommande länstransportplan så att det skapas möjligheter att genomföra mitträckesåtgärder på de trafikerade länsvägarna. Man borde fokusera på att bygga bort farliga vägar, istället för att hålla på att sänka hastigheter.

Anders Ågren

Förbundsordförande, Moderaterna i Västerbotten

Dags för fullmäktige i Umeå!

IMG_0313

Idag blir det nog en lång dag med kommunfullmäktige att döma av ärendelistan.

En rad motioner, däribland tre från oss moderater i Umeå. En moderat motion om att inrätta karriärtjänster för undersköterskor i kommunen, en motion från oss om att skolorna måste ha som grundprincip att släppa in de politiska ungdomsförbunden på skolorna i Umeå just för att kunna träffa elever och diskutera samhällsfrågor, och den sista motionen gäller lokalt tiggeriförbud särskilda platser i kommunen.

Utöver det en rad enkla frågor. Jag har exempelvis lämnat in en gällande försvarets närvaro vid nationaldagsfirandet – förra året skulle ju försvarsmakten först inte få delta, men det ändrades efter att jag och andra politiker hade agerat och reagerat. Nu måste vi se till att den pinsanna fadäsen inte upprepas.

Hela tolv interpellationer står på dagordningen, och de lär ju inte hinnas med idag. Inte alla i alla fall.

Allt som allt en lång men intressant dag.

På återhörande!

 

Lördag på stadshuset

image

Tänkte passa på att lära mig att blogga från min mobil, så vi får se hur det blir med detta inlägg.

Hur som helst så tillbringar jag lördagen på stadshuset. Ja, i alla fall eftermiddagen. Förmiddagen höll jag till på IKSU Plus. Riktigt svettigt träningspass, men med bra musik i hörlurarna blir allt lite lättare.?

På stadshuset är det framförallt genomgång av budgetunderlag som stått på dagordningen. Socialdemokraterna i kommunen ska enligt planen presentera sitt förslag nästa vecka. Därefter kommer vi med vårt alternativ veckan därpå.

Nytt för i år är att vi presenterar fyra olika budgetförslag från Allianspartierna, så att alla ska kunna profilera sig lite mer än vad som är möjligt om vi har en gemensam budget.

Det har dock inte bara varit budgetarbete. På måndag har vi kommunfullmäktige, så jag har gjort lite förberedelser för det också. Vår M-motion om tiggeriförbud i Umeå kommer upp och lär skapa viss debatt. Det känns bra att vi har sådant starkt folkligt stöd i denna fråga. Hälften av svenskarna vill förbjuda tiggeri, medan knappt var fjärde är negativ till förslaget. Och bland Allianspartiernas väljare vill en majoritet förbjuda tiggeri. Så den debatten på måndag ser jag och övriga i partiet fram emot. Iövrigt är det en diger ärendelista med 12 interpellationer, 9 frågor och 7 motioner om jag kommer ihåg rätt. Det kommer att bli en lång måndag.

Men än så länge är det bara lördag. På återhörande! ?

 

Intressant reaktion

En sak jag tidigt fick lära mig när jag engagerade mig i Umeåpolitiken, var att det var ett positivt tecken för den angripne när Holmlund går till personangrepp. Varför då, frågade jag? Jo, när Holmlund är stressad över något så går han ofta till personangrepp. Därför tyckte jag nästan att det var lite gulligt att läsa Holmlunds blogg från igår.

Där sågar han mig och alla andra i Alliansen, och tydligen saknar jag alla former av ledaregenskaper eller erfarenhet för den delen. Haha, ja det är tydligen inte lika kul att vara socialdemokrat i Umeå längre.

Jag kan bara kort konstatera att jag varit engagerad politiskt i 25 år på olika nivåer, har varit gruppledare för Moderaterna i Umeå i 11 år, länsordförande för Moderaterna i Västerbotten sedan sju år tillbaka och sitter sedan några år tillbaka i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Jag låtar andra avgöra om jag saknar erfarenhet. Men till skillnad från Holmlund så ägnar jag inte min blogg till att hylla mig själv – det beteendet får Holmlund ha ensamrätt på.

Att socialdemokraterna inte gillar regeringen är ingen hemlighet. Det blir dock lite tröttsamt att gång på gång läsa att regeringen inte gör något norr om tullarna. Sedan Alliansregeringen tillträdde har satsningarna på välfärdssektorn ökat år efter år. Mer penga till skola, vård och omsorg. Så mycket att kommunerna i Sverige har gjort rekordöverskott under flera år nu. Likaså ökade satsningar på fler poliser, mer resuser till forskning och högre utbildning. Rekordnivåer på satsningarna på infrastruktur: väg och järnväg. Allt detta har självfalllet också kommit Västerbotten till del. Mer pengar till kommuner och landsting, fler poliser, mer pengar till underhåll och drift av infrastrukturen, mer pengar till Umeå universitet. Sossarna lyckades aldrig få igång bygget av ringleden runt Umeå. Vi i Alliansen levererar däremot. Regeringen ställde sig också bakom EU-ansökan beträffade Kvarkentrafiken vilket var ett genombrott i vårt arbete där (trots att Holmlund gick ut och tvärtemot all sans angrep (!) regeringen för beslutet bara dagen efter). Mycket har gått Umeås väg under senare år. Ekobrottsmyndigheten etablerar sig här, och nyligen kom beslutet att Umeå blir huvudort för Polisen i hela norra Sverige, när polismyndigheten nu får en ny regional indelning. För att nämna några saker. När det gäller Norrbotniabanan jobbar vi vidare, men jag kan bara konstatera att socialdemokraterna i norr inte har lyckats så mycket bättre än oss i Alliansen: de har bara med 9 km Norrbotniabana fram till år 2025 i sin alternativa budget. Av totalt 270 km!

Men det är samtidigt talande för hur stressade socialdemokraterna har blivit. Ett parti som under den senaste mandatperioden har gått åt vänster, och som när nu Holmlund slutar kommer att driva ännu längre till vänster.

Röstar man på Socialdemokraterna i Umeå är det numera en röst på Tamara Spiric och vänsterpartiet. Bara de senaste dagarna på Nolia är stämningen tydlig. Flera har kommit fram och berättat att de röstat på något av Allianspartierna i riksdagsvalet, men på S och Holmlund i Umeå – men i valet 2014 kommer de att säga hejdå till S och rösta borgerligt även lokalt. Jag är övertygad om att fler och fler kommer inse vikten av att inte låta Vänsterpartiet få mer inflytande i Umeåpolitiken, liksom den starka vänsterfalangen inom S. Och då är Nya moderaterna i Umeå alternativet.

I september 2014 avgör umeborna vilka som skall styra Umeå. Varmt välkommen att engagera er hos oss i nya moderaterna.

Intressant reaktion

En sak jag tidigt fick lära mig när jag engagerade mig i Umeåpolitiken, var att det var ett positivt tecken för den angripne när Holmlund går till personangrepp. Varför då, frågade jag? Jo, när Holmlund är stressad över något så går han ofta till personangrepp. Därför tyckte jag nästan att det var lite gulligt att läsa Holmlunds blogg från igår.

Där sågar han mig och alla andra i Alliansen, och tydligen saknar jag alla former av ledaregenskaper eller erfarenhet för den delen. Haha, ja det är tydligen inte lika kul att vara socialdemokrat i Umeå längre.

Jag kan bara kort konstatera att jag varit engagerad politiskt i 25 år på olika nivåer, har varit gruppledare för Moderaterna i Umeå i 11 år, länsordförande för Moderaterna i Västerbotten sedan sju år tillbaka och sitter sedan några år tillbaka i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Jag låtar andra avgöra om jag saknar erfarenhet. Men till skillnad från Holmlund så ägnar jag inte min blogg till att hylla mig själv – det beteendet får Holmlund ha ensamrätt på.

Att socialdemokraterna inte gillar regeringen är ingen hemlighet. Det blir dock lite tröttsamt att gång på gång läsa att regeringen inte gör något norr om tullarna. Sedan Alliansregeringen tillträdde har satsningarna på välfärdssektorn ökat år efter år. Mer penga till skola, vård och omsorg. Så mycket att kommunerna i Sverige har gjort rekordöverskott under flera år nu. Likaså ökade satsningar på fler poliser, mer resuser till forskning och högre utbildning. Rekordnivåer på satsningarna på infrastruktur: väg och järnväg. Allt detta har självfalllet också kommit Västerbotten till del. Mer pengar till kommuner och landsting, fler poliser, mer pengar till underhåll och drift av infrastrukturen, mer pengar till Umeå universitet. Sossarna lyckades aldrig få igång bygget av ringleden runt Umeå. Vi i Alliansen levererar däremot. Regeringen ställde sig också bakom EU-ansökan beträffade Kvarkentrafiken vilket var ett genombrott i vårt arbete där (trots att Holmlund gick ut och tvärtemot all sans angrep (!) regeringen för beslutet bara dagen efter). Mycket har gått Umeås väg under senare år. Ekobrottsmyndigheten etablerar sig här, och nyligen kom beslutet att Umeå blir huvudort för Polisen i hela norra Sverige, när polismyndigheten nu får en ny regional indelning. För att nämna några saker. När det gäller Norrbotniabanan jobbar vi vidare, men jag kan bara konstatera att socialdemokraterna i norr inte har lyckats så mycket bättre än oss i Alliansen: de har bara med 9 km Norrbotniabana fram till år 2025 i sin alternativa budget. Av totalt 270 km!

Men det är samtidigt talande för hur stressade socialdemokraterna har blivit. Ett parti som under den senaste mandatperioden har gått åt vänster, och som när nu Holmlund slutar kommer att driva ännu längre till vänster.

Röstar man på Socialdemokraterna i Umeå är det numera en röst på Tamara Spiric och vänsterpartiet. Bara de senaste dagarna på Nolia är stämningen tydlig. Flera har kommit fram och berättat att de röstat på något av Allianspartierna i riksdagsvalet, men på S och Holmlund i Umeå – men i valet 2014 kommer de att säga hejdå till S och rösta borgerligt även lokalt. Jag är övertygad om att fler och fler kommer inse vikten av att inte låta Vänsterpartiet få mer inflytande i Umeåpolitiken, liksom den starka vänsterfalangen inom S. Och då är Nya moderaterna i Umeå alternativet.

I september 2014 avgör umeborna vilka som skall styra Umeå. Varmt välkommen att engagera er hos oss i nya moderaterna.