Lyssna på personalen, de äldre och deras anhöriga

Igår skrev jag om den anmärkningsvärda bristen på ansvarstagande från ordföranden i socialnämnden i Umeå.

Vid kommunfullmäktigesammanträdet i januari diskuterade vi situationen inom äldreomsorgen i Umeå, och det faktum att gamla dör ensamma utan någon vid sin sida, samt att personalen vid de kommunala äldreboendena inte vågar anmäla missförhållandena av rädsla för repressalier.

Det var bra att Socialdemokraterna delade min och moderaternas syn på det oacceptabla i det som VK avslöjade innan jul. Det är inte värdigt för våra äldre, att de ska behöva sluta sina liv på det här sättet, utan någon vid sin sida. Tvärtemot antagna kvalitetsdeklarationer. Personalens berättelser vittnade om en orimlig arbetssituation  vid de kommunala äldreboendena i Umeå. Tidspress och resursbrist tvingade dem att bryta mot kommunens egna regler, och de tvingades dessutom ljuga för de anhöriga av rädsla för repressalier för sina chefer.

De kommunanställda inom äldreomsorgen förtjänar en betydligt bättre arbetssituation, än vad de har på sina håll idag. När vi får höra såna här berättelser, så känns det inte så konstigt att Umeå kommun nästan har den högsta sjukfrånvaron bland Sveriges 290 kommuner.

Men vad gör man då åt det? Eva Andersson och socialdemokraterna hänvisar bara till alla enkäter och register som dödsfall och händelser noteras i. Problemet är ju att VK:s artikelserie visar att vårdpersonalen tvingas ljuga och inte berätta som det är. Det kommer inga anmälningar om missförhållanden vid våra äldreboenden, man döljer verkliga situationen av rädsla för sina överordnade. Det är bara när de anställda talar med media, mot löfte att de får vara anonyma, som de tydligen vågar berätta hur det är.

Vad var det då som fick Eva Andersson att utbrista att mitt förslag är ett "hån mot alla anställda"?

Jo, i höstas ville vi från Alliansen i Umeå inrätta en oberoende trygghets- och kvalitetsinspektion för äldreomsorgen i Umeå, som skulle kontrollera såväl de privata som de offentligt drivna alternativen inom äldreomsorgen. Vi ville ha en central enhet som skulle ta ett helhetsgrepp om inspektioner, tillsyn och uppföljning av kvaliteten inom äldreomsorgen i Umeå kommun. Det kommunen har saknat är en central enhet som systematiskt arbetar med att inspektera, granska och följa upp kvaliteten och utvecklingen inom kommunens äldreomsorg.

Men det vill inte socialdemokraterna veta av. Bättre bara att förneka och bortse från de signaler som kommer från personalen, från äldre och deras anhöriga.

Oansvarigt.

Eva Andersson (S) tar inte sitt ansvar

De senaste månaderna har jag och moderaterna i Umeå – efter VK:s avslöjanden om situationen vid några äldreboenden – på olika sätt lyft situationen inom äldreomsorgen i olika forum: på kommunfullmäktige, bloggen, sociala medier och insändarsidorna. Vi har uppmärksamt lyssnat på synpunkter från både personal vid olika äldreboenden, och uppgifter från äldre och deras anhöriga.

Döm om min förvåning när nu Eva Andersson, S-ordförande i socialnämnden, i VK den 22/2 och även i Umeå tidning, går till angrepp på mig och menar att förslag som moderaterna och övriga Allianspartier fört fram om en trygghets- och kvalitetsinspektion är "ett hån mot de anställda".

Hån?

Vem är det egentligen som hånar personalen i Umeå? Vem är det som inte tror på deras uppgifter om arbetsmiljön vid äldreboendena? Vem är det som är politiskt ansvarig för att gamla dör ensamma vid våra äldreboenden? Vem är det som är politiskt ansvarig för att kommunens egen personal inte vågar anmäla missförhållanden av rädsla för överordnade? Vem är det som är politiskt ansvarig för en arbetsmiljö, där personalen gör sitt bästa men ändå inte hinner med?

Svar: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå.

Och VEM är ordförande i socialnämnden i Umeå?

Svar: Eva Andersson (S)

Så innan hon börjar komma med anklagelser om att andras politik är ett HÅN mot de anställda, kanske hon för någon enda liten sekund skulle skärskåda sin egen politik.