Nyheten att Håkan Juholt föreslås bli ny partiledare för socialdemokraterna väcker reaktioner av olika slag. Personligen känner jag inte till Juholt särskilt väl, utan har bara sett honom på tv vid något tillfälle.
Själv är jag mest bekymrad över att socialdemokraterna nu verkar ta en tydlig vänstersväng. För vilka är det som jublar över förslaget? Vänsterpartiets ledare Lars Ohly och S-företrädare från vänsterfalangen. Samtidigt blir det härmed ännu lättare för Alliansen att vinna valet 2014, då skillnaden i syn på arbetslinjen och bidragslinjen blir tydligare. Så det är ju förvisso på ett sätt positivt.
I Umeå verkar det inom (S) råda delade meningar. Åsa Ögren applåderar på sin blogg förslaget, medan Holmlund tycker motsatsen. Lennart Holmlund hotade tydligen i radio med att gå ur partiet om Juholt blir partiledare, men det var innan valberedningen hade offentliggjort sitt förslag. Nu hotar han istället med att han inte ska åka på kongressen om det inte dyker upp fler kandidater.
Jag är onekligen skeptisk till att Holmlund skulle gå ur socialdemokraterna, bara för att hans egen kandidat inte blev föreslagen (vem nu det är – för det vill han tydligen inte svara på). Samtidigt så blir man lite fundersam över hur det står till hos S-partiet.
Holmlund jämför alltså nomineringsprocessen i sitt parti med "att det är värre än Sovjetstaten".
OK. Om vi för några korta sekunder ska ta Holmlunds beskrivning på allvar skulle man ju vilja veta lite mer om vad som händer. I Sovjet blev väl eventuella motkandidater avrättade med nackskott eller skickade till koncentrationsläger. Riktigt så är det väl ändå inte hos (S)? Men nej, jag tror inte vi ska ta Holmlunds ord på allvar.
Sammanfattningsvis. Socialdemokraterna gör en vänstersväng, och därmed blir de politiska skiljelinjerna tydligare. De kommande åren blir klart intressanta!