Frågetecknen fortsätter hagla kring regeringens hantering av ”Transportgate”, med läckandet av hemliga uppgifter, hot mot rikets säkerhet och kända lagbrott av en GD som utreddes av SÄPO.
I synnerhet vad statsminister Stefan Löfven kände till och inte. Att det skulle skett som regeringens officiella linje hävdat förefaller inte sannolikt på något sätt. I gårkväll publicerades en artikel på svd.se, där en rad luckor i berättelsen visades upp.
”SvD har talat med ett flertal centrala personer i tidigare regeringar som menar att den officiella bilden som nu presenteras av hur informationsflödet i regeringskansliet går till inte stämmer överens med verkligheten.
Både socialdemokratiska och borgerliga topptjänstemän vittnar om att det finns flera informationskanaler som ska försäkra att viktiga politiska frågor – särskilt sådana som riskerar att leda till regeringskris – snabbt hamnar hos statsministerns statssekreterare. Och därmed hos statsministern, som får regelbundna dragningar av sina närmsta rådgivare.
Stefan Löfven leder nämligen inte bara regeringen och det säkerhetspolitiska rådet, han är också chef över regeringskansliet och statsrådsberedningen, som i sin tur leder och samordnar arbetet i regeringskansliet.
Under honom finns statssekreterare Emma Lennartsson, som har tätt kontakt med statssekreterarna på de olika departementen, där uppgifterna om skandalen på Transportstyrelsen fanns långt tidigare. Bland annat leder hon statssekreterarlunchen varje vecka ”där allt mellan himmel och jord diskuteras” som en källa uttrycker det.
– Allt går via SB (statsrådsberedningen). Det är högst osannolikt att Emma (Lennartsson) inte kände till det här tidigare, säger en person med lång erfarenhet från statsrådsberedningen.”
Men självklart lägger nu regeringen locket på, och plötsligt är det omöjligt att få kommentarer.
Idag avslöjades också att ytterligare en minister, EU- och handelsminister Ann Linde – som då var statssekreterare – kände till bristerna i säkerheten på Transportstyrelsen redan i september 2015. Självklart har nu även hon lagt locket på, och vill inte kommentera.
Så i slutänden blir det väl som många på logiska och sannolika grunder kunnat anta – statsminister Stefan Löfven har, liksom många andra i hans regering, varit informerad och deltagit i mörkläggningen, betydligt längre tid än vad han själv erkänt.
Det förklarar också varför ett antal ministrar påstått att de aldrig har informerat statsministern.
Han har förmodligen varit informerad. De – liksom Löfven själv – är helt enkelt tvingade att ljuga för att rädda kvar statsministern och hans regering. Den här härvan kommer fortsätta att nystas upp.
Att döma av dagens presskonferens med statsminister Stefan Löfven, så verkar S/MP-regeringen inte anse att den gjort något fel i hanteringen av den värsta säkerhetsskandalen i Sverige på 40 år. Trots att Löfven betecknat det hela som ett haveri. Löfven var mest arg och förbannad på oppositionen.
Märkligt. En statsminister som tycker det är helt ok att några av hans tyngsta ministrar (försvarsministern och inrikesministern) håller honom oinformerad i över ett år om allvarliga hot mot rikets säkerhet. Som dessutom tycker det är ok att de inte informerar ansvarigt statsråd. Pinsamt. Han borde ju sparkat dem omgående när han fick kännedom om det hela. Istället har han i ett halvår hjälpt till att mörklägga och hemlighålla det inträffade.
Men den enda som Löfven inte verkar sakna efter idag är infrastrukturministern Anna Johannson. Han försvarar Peter Hultqvist, och ser till att Ygeman omedelbart får ett nytt tungt uppdrag – gruppledare i riksdagen (?!!?). Den enda som därmed straffas är Anna Johansson. Hon som inte fick reda på det inträffade förrän ett år efter Ygeman och Hultqvist. Men självfallet – hon är ju kvinna och tyvärr gäller på många håll fortfarande olika måttstockar för manliga och kvinnliga politiker. Inte minst inom Socialdemokraterna. Kvinnan får avgå, männen får vara kvar eller hamna på nya tunga positioner. Mot bakgrund av det inträffade skulle självfallet alla tre avgå.
Alliansen har nyss gått ut och meddelat att de är överens om att vidhålla kravet på misstroende mot försvarsministern. BRA! Allt annat hade varit ett svaghetsbevis, ologiskt och principlöst. Försvarsministern struntar i att informera statsministern och för den delen sina statsrådskollegor om hot mot rikets säkerhet. Under ett helt års tid! På vilket sätt kan det beteendet vara acceptabelt? Tyder på dåligt omdöme. De sitter ju i samma säkerhetsråd…….
Personligen kan jag också tycka det är beklagligt att Löfven inte valde att avgå direkt, alternativt utlysa extra val.
För nuvarande regering är inte regeringsduglig! Och ministrarna saknar uppenbarligen respekt för att statsministern är statsminister. Ett underbetyg åt såväl statsråden som statsministern själv.
Mycket har skrivits om den fullständiga inkompetens och regeringsoduglighet som nuvarande regering uppvisats, kopplat till IT-skandalen på Trasportstyrelsen. Alla – ’även socialdemokraterna och statsministern verkar i alla fall vara överens om att den inträffade är mycket allvarligt och innebär ett hot mot såväl rikets säkerhet som mot enskilda individer.
Att Allianspartierna idag riktar misstroendevotum mot de tre ansvariga statsråden för brister i ansvarstagande är HELT RÄTT! Att såväl inrikesministern som försvarsministern under 1,5 års tid väljer att inte informera statsministern eller ansvarigt statsråd om detta gigantiska säkerhetshaveri, det värsta på åtminstone 40 år, är ju fullständigt bisarrt. Ta exempelvis inrikesminister Ygeman. Ok, han vill inte berätta det över en fika, men att han inte på 1,5 år hittar ett lämpligt sammanträde eller mötesrum där denna stora säkerhetsmässiga katastrof är lämplig att tas upp som ärende….. Exempelvis i det säkerhetspolitiska råd, där de båda ingår…..Ja, för varje uttalande som någon av ministrarna har gjort har det bara blivit värre och värre.
Regeringen har dessutom under lång tid valt att inte informera oppositionen, riksdagen, media eller svenska folket. En ren mörkläggning helt enkelt.
Självklart måste deras agerande och oförmåga att regera få konsekvenser.
Nu spekuleras det i att statsminister Löfvens motdrag blir ett nyval. Återstår att se. Men personligen skulle jag välkomna det. Det spelar ingen roll att mitt parti har dåliga opinionssiffror i dagsläget. Moderaterna ska alltid vara beredda att ta ansvar och göra det rätta för nationen – oavsett tillfälliga opinionsvindar.
I en färsk undersökning som presenteras av TNS-Sifo, så rasar förtroendet för statsminister Stefan Löfven (S). Samtidigt så ökar stödet starkt för moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra. Medan Löfven minskar från 40 till 35, så ökar Kinberg Batra från 34 till 45 procent. Liknande utveckling har vi sett i andra mätningar. Nu ska man inte överdriva betydelsen av detta – och det är långt kvar till valet – men självklart spelar det roll vilket förtroende svenska folket har för de olika partiledarna. Bilden ovan är från vår länsförbundsstämma i Västerbotten i april, då Kinberg Batra höll ett uppskattat anförande till länets ombud.
Moderaterna har på flera centrala områden gjort kursändringar under Kinberg Batra, bl.a. inom migrationspolitiken, och det har även stärkt partiets stöd bland väljarna. Helt klart är Moderaterna på rätt väg.
En bra start på denna dag!
Åren går. Jag har haft förmånen att följa Reinfeldt sedan han blev vald till ordförande för Moderata Ungdomsförbundet vid den omtalade stämman i Lycksele år 1992. 20 år sedan alltså. För egen del kan jag konstatera att det tal han höll förra fredagen i Örebro, är det bästa tal jag hittills hört honom framföra.
Här kan ni lyssna på delar av det.
Socialdemokraterna är nu glada över fina opinionssiffror. Det kan vi unna dem. Det som möjligen borde oroa dem, är att (S) ökar i opinionen när de inte talar något om sin politik utan blott är tysta. I alla fall vad den egna politiken anbelangar.
Men de kan inte vara tysta fram till valet 2014. Inte heller den nyvalda partiledaren Stefan Löfven.
Alliansen kan med tillförsikt se fram emot valrörelsen 2014. Men förhoppningsvis kanske vi får nån vink om S-politiken innan dess…