Nu stärker vi samarbetet mellan de största städerna i norra Sverige – mellan Umeå, Luleå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Sundsvall och Östersund. Det är verkligen på tiden! Det finns mycket att göra för att våra städer/omgivande regioner ska bli ännu mer attraktiva för investerare, företag och människor som funderar på var de ska bosätta sig.
Bilden av norra Sverige. I början av denna vecka samlades de politiska kommunledningarna för de största städerna i norra Sverige till överläggningar på temat ”Människor och framtid i norra Sverige”. Vi träffades i Örnsköldsvik, och de städer som fanns på plats var: Umeå, Luleå, Skellefteå, Örnsköldsvik, Sundsvall och Östersund. Både de ledande majoritets- och oppositionsföreträdarna var inbjudna.
Det var verkligen på tiden, och stort tack till Övik som stod bakom initiativet. Jag har länge efterlyst en tätare dialog och samarbete mellan se stora städerna i norr.
En av många saker som diskuterades vid vår träff var ”bilden” av norra Sverige. Tyvärr något som lämnar mycket i övrigt att önska. Vi kan se massmedia i kraftig omvandling, regionalredaktioner som försvinner och bilden av ”Norrland” i massmedia är mycket negativ. Bara det begreppet är ju i sig märkligt. ”Norrland/norrlänningar”. Som att de som lever och verkar i norra Sverige är en homogen grupp – därtill ofta generellt beskrivet som en enda plats som i grunden präglas av subventioner, avfolkning, och problem.
Detta trots att norra Sverige egentligen inte är annorlunda än övriga delar av Sverige. De allra flesta i norr bor i städer. Ca 70-75 procent. Urbaniseringen är en kraft även här. Och det gäller att kunna erbjuda attraktiva stadsmiljöer som människor vill bo och verka i även i norr. Men trots det är bilden satt av norra Sverige som kallt, jävligt, glest och inga människor inom synhåll. Likaså detta med arbete/bidrag- tvärtom är ju sysselsättningsgraden (åldern 20-64 år) högre i norr jämfört med merparten av övriga områden i vårt land. För att bara nämna några saker.
Så bilden av norra Sverige är helt klart en av flera saker som vi får kämpa med för att göra våra städer/omgivande regioner mer attraktiva för investerare, företag och människor som funderar på var de ska bosätta sig.
Mer om det senare.
Har i likhet med några andra politiker idag blivit intervjuad om TT-nedläggningen av kontoren i Luleå, Umeå och Sundsvall. Tycker det är mycket olyckligt och jag hoppas att TT kan ompröva beslutet.
Inslaget bifogas ovan.
Igår kom beskedet att TT (Tidningarans Telegrambyrå) lämnar Norrland och lägger ned de lokala kontoren i Umeå, Luleå och Sundsvall. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, och det med all rätta. Man lämnar alltså 50 procent av landets yta utan bevakning, utan sköter det på distans. Argumentet är att man numera, genom ny teknik, inte behöver vara lokalt på plats på samma sätt.
Min motfråga igår var: varför har man då inte lagt ned kontoren i ex Malmö och Göteborg. Nej, det är bara i norra Sverige som man drar in bemanningen. Såg idag att de tydligen har kontor i Bryssel också, så då kan man ju passa på att lägga ner kontoret i Stockholm också. Men det lär väl inte inträffa. Nej.
Det finns en överhängande risk att nyhetsbevakningen försämras när detta genomförs. Hoppas att TT kan ompröva detta beslut.
Förövrigt såg jag att VK idag hade använt mina kommentarer på twitter i nyhetsartikeln. Mycket bra! Med dagens tempo i nyhetsflödet så är det inte lika vanligt att man som politiker ger sig tid att skriva de "gamla" pressmeddelandena, utan numera kommenterar man omgående i twitterflödet. Och då gäller det ju att också ha alerta journalister lokalt som bevakar de sociala medierna. Ett plus i kanten till VK!
.JPG)
I dagens VK kommenterar jag beskedet att Botniatåg ställer in tågtrafiken mellan Luleå och Umeå under hela januari. Tydligen är det osäkert om trafiken kan återupptas ens under februari. Verkar även finnas oklarheter om man lyckas få fram ersättningsbussar.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Tågen har ju uppenbarligen inte testats tillräckligt i vinterdrift innan de har tagits i bruk. Givetivs får man vara beredd att acceptera vissa inkörningsproblem, men det här har ju flippat ut fullständigt.
Nu måste de ansvariga snarast möjligt få ordning på trafiken igen, och sedan vidta de åtgärder som krävs för att det inte upprepas nästa vinter igen. Förtroendet för järnvägen som färdsätt har fått sig en allvarlig törn, pga den här bedrövelsen. Vi måste få svar från tillverkarna av tågen vad som brustit, och likaså om man ställt de krav som kan förväntas när upphandlingen av tågen gjordes.
Inte en vinter till med den här soppan!
I dagens VK kommenterar jag beskedet att Botniatåg ställer in tågtrafiken mellan Luleå och Umeå under hela januari. Tydligen är det osäkert om trafiken kan återupptas ens under februari. Verkar även finnas oklarheter om man lyckas få fram ersättningsbussar.
Det är naturligtvis helt oacceptabelt. Tågen har ju uppenbarligen inte testats tillräckligt i vinterdrift innan de har tagits i bruk. Givetivs får man vara beredd att acceptera vissa inkörningsproblem, men det här har ju flippat ut fullständigt.
Nu måste de ansvariga snarast möjligt få ordning på trafiken igen, och sedan vidta de åtgärder som krävs för att det inte upprepas nästa vinter igen. Förtroendet för järnvägen som färdsätt har fått sig en allvarlig törn, pga den här bedrövelsen. Vi måste få svar från tillverkarna av tågen vad som brustit, och likaså om man ställt de krav som kan förväntas när upphandlingen av tågen gjordes.
Inte en vinter till med den här soppan!
I dagens VK skriver jag på debattsidan, om att Umeå måste visa ledarskap i Norrland, men samtidigt ödmjukt bjuda in till samarbete.
– Fördjupa kommunernas samarbete inom den s.k. Umeåregionen (Umeå, Vännäs, Vindeln, Bjurholm, Robertsfors och Nordmaling) och stärk kopplingen till Örnsköldsvik. Erbjud även övriga kommuner som vill att komma med i vårt framgångsrika samarbete.
– Överbrygg de spänningar som finns i länet, inom såväl landstinget som Region Västerbotten. Umeå är beroende av ett gott samarbetsklimat med övriga i Västerbotten samtidigt som övriga i länet är beroende av ett växande Umeå som stödjepunkt.
– Skapa ett nytt "partnerskap" för Norrland, och sträck ut en hand till inte minst starka städer som Luleå, Sundsvall, Skellefteå och andra. Vi är alldeles för få som bor i norra Sverige för att vi ska ha råd med den splittring och det käbbel som pågår idag.
Det är lite av innehållet i debattartikeln. Hela artikeln finns nedan:
Umeå måste bygga nya allianser!
I Norrland är det få kommuner som växer befolkningsmässigt. Människor flyttar till städer, ofta söderut. Umeå är en av de snabbväxande städerna i EU – men ensam är inte stark. Vi måste anstränga oss att samla de olika delarna av norra Sverige i ett nytt partnerskap. Umeå måste visa vägen med ett ödmjukt ledarskap istället för ett ledarskap präglat av hybris, så som det ofta uppfattas idag.
En av Umeås utmaningar är att skapa nya och stabila allianser i såväl Västerbotten som med övriga delar av Norrland. Umeå har ledartröjan, men måste axla det ledarskapet med en stor dos ödmjukhet. Länge har den politiska diskussionen framförallt kretsat kring bildandet av storregioner. Nu blev det inget av storregioner, men frågan lär återkomma.
Det finns ett passande citat av den f.d. amerikanske presidenten Theodore Roosevelt: ”Gör vad du kan, med det du har, precis där du är”. Oavsett storregioners vara eller icke, så finns det mycket vi kan göra redan idag. Umeå behöver dels vårda gamla allianser, dels skapa nya och överbrygga – ofta konstlade – motsättningar som byggts upp över generationer.
Jag är bekymrad över det hätska tonläge som finns i den offentliga debatten såväl mellan kust och inland, som mellan Umeå och andra starka städer i norr. Det tjafsas och grälas öppet om stort och smått, allt medan starkare regioner i söder jobbar på målmedvetet för att flytta fram sina positioner.
En tydlig internationell trend är urbaniseringen. Sverige går dessutom i bräschen för denna utveckling: människor flyttar från landsbygden och till städerna. Oavsett skälen, så är det ett faktum. Det pågår en knivskarp konkurrens mellan olika regioner i Sverige om företag, arbetstillfällen, investeringar, befolkning och besökare. Bara här har vi en jätteutmaning för alla kommuner i norra Sverige.
För Umeås del är det viktigt att få en större förståelse från övriga delar av Norrland av det faktiska behovet av en storstad i norr. Att Umeås tillväxt inte är ett hot mot resten, utan tvärtom en av flera förutsättningar för att Norrland på sikt inte ska tömmas befolkningsmässigt. Det behövs en stödjepunkt som faktiskt kan konkurrera med större städer söderut beträffande stadskänsla, upplevelser, kultur, högre utbildning, etableringar och annat. En stödjepunkt som samtidigt kan stärka och ge draghjälp till övriga delar i norr.
Samtidigt måste Umeå, och i synnerhet vi som på olika sätt deltar i stadens styre, inse att vi aldrig uppnår den förståelsen om vi inte antar ett mer ödmjukt förhållningssätt. Istället för att söka konfrontation, ska vi sträcka ut en hand och erbjuda samarbete på område efter område.
I vårt närområde bör vi fördjupa samarbetet inom Umeåregionen (Umeå, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling, Vindeln och Robertsfors) och se till att Örnsköldsvik blir en del av detta snarast möjligt. Likaså kan vi erbjuda andra kommuner i länet att bli en del av detta framgångsrika samarbete. Här kan Umeå spela en konstruktiv roll genom att i kraft av vår styrka underlätta för många mindre kommuner i deras dagliga verksamhet.
I Västerbotten måste vi från Umeå göra vårt yttersta, i såväl landstinget som i Region Västerbotten, för att ge ny energi till dessa organ och samarbeten – att se länet som en helhet och inte ställa kust mot inland eller den södra länsdelen mot den norra. Umeå behöver resten av länet, men Västerbotten behöver också Umeå. En av de mest obegripliga motsättningarna som finns, måste förövrigt vara den mellan Skellefteå och Umeå. Jag tror att det i mångt och mycket är en generationsfråga. Motsättningarna som bubblar upp med jämna mellanrum verkar vara ”av tradition och hävd”.
På en tredje nivå måste Umeå sträcka ut en hand till övriga större städer i norr, inte minst Luleå och Sundsvall. Vi är få som bor i norr, och vi har inte råd att ägna tid och resurser till att bråka och konkurrera om allt mellan himmel och jord. Bättre vore att samordna våra strategier, ta gemensamma tag och försöka samla oss som en kraft i förhållandet till regioner i södra delarna av landet. Vi behöver skapa ett nytt partnerskap för Norrland, och där kan mycket väl Stockholm Business Alliance (SBA) stå som en förebild för hur vi kan gå vidare. Samarbetet utgår från att vad som är bra för en kommun i regionen långsiktigt är bra för hela regionen och för hela Sverige. Samarbetet har formen av ett avtalsbaserat partnerskap och har ingen geografisk gräns. 50 kommuner från sju län ingår i SBA. Tänk om vi kunde samla alla kommuner i norra Sverige, i ett sådant samarbete, där vi kunde dra åt samma håll i för oss gemensamma frågor.
Umeå har haft en fantastisk utveckling under många år, men vi står nu inför tuffa utmaningar i en allt hårdare nationell och internationell konkurrens. På många positioner, såväl inom politiken som inom näringslivet och annorstädes, är det en ny generation ledare som nu på allvar kliver in på banan.
Låt oss därför sluta käbbla om småsaker i norra delen av vårt land. Umeå måste sträcka ut handen, och ödmjukt erbjuda samarbete med övriga kommuner i Västerbotten liksom övriga kommuner i norr ; i synnerhet kommuner som Luleå, Sundsvall och Östersund. Tiden är kommen för ett nytt partnerskap i norra Sverige. Vi tjänar mer på att samarbeta. Se möjligheterna – för klockan tickar.
Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå
.JPG)
Vissa veckor händer det så mycket att man inte hinner blogga om olika händelser. Den gångna veckan var en sådan. I tisdags hade vi besök i både Övik och Umeå av en stor utländsk delegation – med politiker, tjänstmän, forskare, studenter mfl – som inom ramen för ett EU-projekt nu skulle besöka Kvarkenområdet. Så dagen efter bar det iväg för dem till Vasa. Det var deltagare från bl.a. England, Tyskland, Italien, Frankrike, Albanien och Danmark. Jag, Lennart Holmlund och Johan Gammelgård tog emot dem för middag på Officersmessen, där vi också fick tillfälle att berätta om Umeå, regionen och inte minst betydelsen av Kvarkentrafiken.
.JPG)
I torsdags var länets ledande kommun- och landstingspolitiker på plats i Skellefteå för sammanträde med förbundsfullmäktige för Region Västerbotten. Såg att flera andra politikerkollegor hade hunnit blogga därifrån – en av de punkter som väckte diskussion var medlemsavgifterna till regionförbundet men förslaget från styrelsen antogs i enighet.
.JPG)
Har förövrigt tillbringat några dagar i Norrbotten, närmare bestämt i Gammelstad hos mina svärföräldrar. Lördagen ägnades trots detta främst åt politik – då vi dels hade telefonsammanträde på förmiddagen och sen tyckte jag att det var lika bra att klara av inläsningen av handlingarna inför den kommande veckans sammanträden. Bl.a. har vi möte med styrelsen för Umeå Kommunföretag på måndag.
Så, det var en liten komplettering av händelserna den senaste veckan. Önskar er alla en fortsatt trevlig helg!
I linje med de uppgifter som valsat runt i massmedia så har regeringen idag, tvärtemot Domstolsverkets utredning och förslag, beslutat att förlägga den fjärde migrationsdomstolen till Luleå. Man tar sig för pannan.
Är på besök hos svärföräldrarna i Norrbotten, närmare bestämt Gammelstad över helgen. Riktigt vackert väder häruppe och en härligt värmande sol mötte oss.
Vi gjorde en avstickare till Boden tidigare idag och då passade vi på – både hustrun och jag – att unna oss en grundlig massage hos den massör som Åsa brukade gå till, då hon bodde här. Jag har själv varit där ett antal gånger under de senaste åren.
Massören heter Ingegerd Nilsson (fotot nedan), och driver företaget Livet i fokus.
.JPG)
Har hittills inte träffat på en bättre massör i mitt liv. Högsta betyg. Så nu känns det verkligen att man lever 🙂 Lite öm i musklerna, men ack så behagligt avslappnad.
Verkligen, verkligen välbehövligt! En bra start på dagen!