mobbning

Pojkar som våldtog får gå kvar i skolan – flickan undervisas hemma?!?

Publicerat den av Anders Ågren

Sydsvenskan skriver om  en händelse där två pojkar som våldtog en flicka, nu går kvar på skolan i Lund medan flickan inte orkar gå till skolan. I december dömdes den av pojkarna som är över 15 år för våldtäkt mot barn. Våldtäkten ägde rum i maj och flickan har inte varit i skolan sedan hon utsattes för övergreppet. Flickan undervisas i hemmet då hon inte orkar gå till skolan, eftersom killarna får gå kvar på samma skola.

Rektorn säger att det är ”ett delikat problem” och att det är ”svårt att säga vad som är rätt eller fel”: ”Alla tre är ju elever och alla tre är på sätt och vis offer i det här”.

Fy f-n. Här ser vi en vuxenvärld som har kapitulerat och sviket allt som har med rätt och fel att göra! På samma sätt som man inte ska låta mobbare gå kvar på skolan, och tvinga mobbningsoffret att byta skola – lika lite ska våldtäktskillar få gå kvar på skolan, medan flickan tvingas vara kvar hemma.

Skärpning! Världen är upp och ned. Den här situationen är skamlig, och måste åtgärdas. Självklart ska flickan tryggt kunna gå tillbaka till undervisningen på skolan, och killarna får helt enkelt placeras på någon annan skola. Punkt.

Mobbning på arbetsplatsen får aldrig accepteras

Publicerat den av Anders Ågren

I dagens Västerbottens-Kuriren fick jag den här insändaren publicerad:

 

Acceptera aldrig mobbning på arbetsplatsen!

Det finns siffror som säger att ungefär nio procent av den arbetsföra befolkningen i vårt land, eller ca 500.000 personer, har utsatts för mobbning på sitt jobb det senaste året. Man kan vara utsatt för mobbning från andra kollegor, man kan också vara mobbad av chefen. Detta får aldrig accepteras!

Här har både arbetsgivare och fack ett stort ansvar. Ta signalerna på allvar och gå till botten med problem och varningssignaler. Ofta kan systematisk kränkande behandling pågå under lång tid, utan att den drabbade får hjälp eller ens tas på allvar. Många vittnar om att man försökt slå larm och be om hjälp, men att det inte leder till några reaktioner. Inte sällan leder den ohållbara situationen på arbetsplatsen sedan till sjukskrivning och ett psykiskt lidande hos den som varit utsatt.

Umeå kommun är regionens största arbetsgivare och även hos oss utsätts personal för kränkande behandling på sin arbetsplats. Fullständigt oacceptabelt! Problemet måste uppmärksammas och man måste våga tala om det. Vi måste gemensamt – arbetsgivare och fack – ta kampen mot mobbning på arbetsplatserna.

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå

Vuxna måste lyssna på barnens berättelser

Publicerat den av Anders Ågren

Igår var jag tillsammans med många andra på ett möte hos Bris (Barnens rätt i samhället) i Umeå. Där presenterades Bris-rapporten 2010.

BRIS-rapporten 2010 lyfter fyra områden där man ur barnens berättelser ser att barn sällan får komma till tals, eller för den delen blir tagna på allvar. Frågan ställs om bristen på kunskap hos vuxenvärlden om barns behov/utveckling är större än bristen på resurser?

Ett av områdens om lyfts fram är problem med myndighetskontakter. Barns samtal om ”myndighetskontakter” har ökat under år 2009. Barnen berättar om svårigheter att få hjälp av samhällets vårdande och skyddande instanser som socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin. De berättar om långa utredningstider, om hjälp som aldrig kommer, om svårigheter att bli trodda samt om medicinering istället för samtal.

Ett annat område som bekymrar barnen är mobbning. Ett mycket allvarligt problem, i synnerhet när det på många håll inte verkar som att de vuxa tar tag i problemen utan snarare nonchalerar eller inte vet hur man på ett bra sätt ska hantera det.

Bris fyller en mycket viktig funktion i vårt samhälle, och det finns mycket kunskap att hämta från deras arbete med att hjälpa och stötta barn och unga. Vuxenvärlden måste ta signalerna från barn på största allvar, och arbeta för att exempelvis skola och socialtjänst blir ännu duktigare på att lyssna såväl som att agera.

 

Vuxna måste lyssna på barnens berättelser

Publicerat den av Anders Ågren

Igår var jag tillsammans med många andra på ett möte hos Bris (Barnens rätt i samhället) i Umeå. Där presenterades Bris-rapporten 2010.

BRIS-rapporten 2010 lyfter fyra områden där man ur barnens berättelser ser att barn sällan får komma till tals, eller för den delen blir tagna på allvar. Frågan ställs om bristen på kunskap hos vuxenvärlden om barns behov/utveckling är större än bristen på resurser?

Ett av områdens om lyfts fram är problem med myndighetskontakter. Barns samtal om ”myndighetskontakter” har ökat under år 2009. Barnen berättar om svårigheter att få hjälp av samhällets vårdande och skyddande instanser som socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin. De berättar om långa utredningstider, om hjälp som aldrig kommer, om svårigheter att bli trodda samt om medicinering istället för samtal.

Ett annat område som bekymrar barnen är mobbning. Ett mycket allvarligt problem, i synnerhet när det på många håll inte verkar som att de vuxa tar tag i problemen utan snarare nonchalerar eller inte vet hur man på ett bra sätt ska hantera det.

Bris fyller en mycket viktig funktion i vårt samhälle, och det finns mycket kunskap att hämta från deras arbete med att hjälpa och stötta barn och unga. Vuxenvärlden måste ta signalerna från barn på största allvar, och arbeta för att exempelvis skola och socialtjänst blir ännu duktigare på att lyssna såväl som att agera.