Varför låta Holmlund styra debatten?

Jag behöver inte dra bakgrunden till diskussionen om den inställda debatten hos Publicistklubben igårkväll. Den kan de flesta vid det här laget.

Men jag ställer mig frågande till att Publicistklubben låter Holmlund hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska gälla. Varför i herrens namn ställer man in en paneldebatt med sex personer, bara för att EN person inte vill vara med. Ok att temat var kopplat till bl.a. Holmlunds bloggande, men avsikten var ju att det skulle bli en betydligt bredare diskussion än så. Om politikerbloggar generellt, hur det bloggas i Umeå, hur media ser på detta och hur forskningen ser på användandet av sociala medier. Holmlund var EN deltagare av sex.

Hade det varit någon ordning, så hade paneldiskussionen genomförts ändå. Med oss fem övriga, och en tom stol. Då hade i alla fall Publicistklubben sett till att Holmlunds agerande hade fått en konsekvens. Jag sa det också till Folkbladet när de ringde igår.

Nu spelar man ju Holmlund rätt i händerna. Hans livsluft är att synas i massmedia, oavsett vad han gör för utspel i stort och smått. Nu har han lyckats med exakt detta. Grattis. Han dominerar nyhetsflödet i två dagar, han behöver inte möta sina motståndare i öppen diskussion, och om en vecka är frågan i sig glömd. Precis som vanligt i det lokalpolitiska debattskeendet i Umeå.

Jag är förvånad över att debatten ställdes in, bara för att Holmlund valde att ta en ledig kväll. Genom att agera på det här sättet, så ger man Holmlund en ännu mer unik position – han kan nu välja om det ska bli debatter eller ej, oavsett hur många andra debattörer som skall delta.

En genomförd paneldiskussion med fem deltagare, och en tom stol, hade varit en betydligt bättre lösning än att som nu bara ställa in arrangemanget.

Varför låta Holmlund styra debatten?

Jag behöver inte dra bakgrunden till diskussionen om den inställda debatten hos Publicistklubben igårkväll. Den kan de flesta vid det här laget.

Men jag ställer mig frågande till att Publicistklubben låter Holmlund hålla i taktpinnen och bestämma vad som ska gälla. Varför i herrens namn ställer man in en paneldebatt med sex personer, bara för att EN person inte vill vara med. Ok att temat var kopplat till bl.a. Holmlunds bloggande, men avsikten var ju att det skulle bli en betydligt bredare diskussion än så. Om politikerbloggar generellt, hur det bloggas i Umeå, hur media ser på detta och hur forskningen ser på användandet av sociala medier. Holmlund var EN deltagare av sex.

Hade det varit någon ordning, så hade paneldiskussionen genomförts ändå. Med oss fem övriga, och en tom stol. Då hade i alla fall Publicistklubben sett till att Holmlunds agerande hade fått en konsekvens. Jag sa det också till Folkbladet när de ringde igår.

Nu spelar man ju Holmlund rätt i händerna. Hans livsluft är att synas i massmedia, oavsett vad han gör för utspel i stort och smått. Nu har han lyckats med exakt detta. Grattis. Han dominerar nyhetsflödet i två dagar, han behöver inte möta sina motståndare i öppen diskussion, och om en vecka är frågan i sig glömd. Precis som vanligt i det lokalpolitiska debattskeendet i Umeå.

Jag är förvånad över att debatten ställdes in, bara för att Holmlund valde att ta en ledig kväll. Genom att agera på det här sättet, så ger man Holmlund en ännu mer unik position – han kan nu välja om det ska bli debatter eller ej, oavsett hur många andra debattörer som skall delta.

En genomförd paneldiskussion med fem deltagare, och en tom stol, hade varit en betydligt bättre lösning än att som nu bara ställa in arrangemanget.

Öppenhet eller ej

Ikväll har det varit tänkt att jag och Holmlund skulle debattera och diskutera våra politiska bloggar, samt föra samtal med en panel bestående av bl.a. Daniel Nordström (VF), Ingvar Näslund (VK), Jan Axelsson (TV4), Linn Svensson (Kultur& Medier, UMU).

Nu verkar hela debattkvällen vara i fara, efter det att Holmlund meddelat att han inte kommer.

Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt riktigt intressant kväll.

Jag är en varm förespråkare för sociala medier: bloggar, facebook, twitter, instagram och annat. Inte minst när det gäller dess effekt på det politiska samtalet och dess förmåga att bryta ner hierarkier i samhällsdebatten.

Att vår debatt skulle direktsändas via svt-webben såg jag personligen som en extra bonus, även om det förslaget kom ganska sent. Fler kan då lyssna till våra synpunkter, tankar och idéer. Det hade också varit mycket intressant att höra hur journalister och andra tänker om vårt bloggande och annat. Och att de som inte kan vara på plats, kan se det via nätet.

Jag har också utgått från att det skulle refereras från debattkvällen. Självklart. En samlad journalistkår, där ingen via twitter, nyhetsartiklar eller på andra sätt sprider debatten vidare låter ju orimligt. I detta fall vore det snarast att betrakta som tjänstefel av den församlade pressen.

Sen finns det alltid tillfällen då ett samtal mellan personer – av olika anledningar -måste kunnas hållas mellan de berörda, utan att det sprids vidare. Det kan gälla kontakter med företag, organisationer enskilda personer, andra partiföreträdare eller annat. Men det finns en tid för tystlåtenhet – det finns också en tid för öppenhet.

När det gäller debatten om politiska bloggar med journalistkåren och andra initierade, så är ju öppenhet och maxmimal spridning det som jag hade förväntat mig.

Det är mitt sätt att se på det hela. Holmlund har ett annat synsätt.

 

Öppenhet eller ej

Ikväll har det varit tänkt att jag och Holmlund skulle debattera och diskutera våra politiska bloggar, samt föra samtal med en panel bestående av bl.a. Daniel Nordström (VF), Ingvar Näslund (VK), Jan Axelsson (TV4), Linn Svensson (Kultur& Medier, UMU).

Nu verkar hela debattkvällen vara i fara, efter det att Holmlund meddelat att han inte kommer.

Mycket tråkigt. Jag beklagar denna utveckling, av något som såg ut att kunna bli en riktigt riktigt intressant kväll.

Jag är en varm förespråkare för sociala medier: bloggar, facebook, twitter, instagram och annat. Inte minst när det gäller dess effekt på det politiska samtalet och dess förmåga att bryta ner hierarkier i samhällsdebatten.

Att vår debatt skulle direktsändas via svt-webben såg jag personligen som en extra bonus, även om det förslaget kom ganska sent. Fler kan då lyssna till våra synpunkter, tankar och idéer. Det hade också varit mycket intressant att höra hur journalister och andra tänker om vårt bloggande och annat. Och att de som inte kan vara på plats, kan se det via nätet.

Jag har också utgått från att det skulle refereras från debattkvällen. Självklart. En samlad journalistkår, där ingen via twitter, nyhetsartiklar eller på andra sätt sprider debatten vidare låter ju orimligt. I detta fall vore det snarast att betrakta som tjänstefel av den församlade pressen.

Sen finns det alltid tillfällen då ett samtal mellan personer – av olika anledningar -måste kunnas hållas mellan de berörda, utan att det sprids vidare. Det kan gälla kontakter med företag, organisationer enskilda personer, andra partiföreträdare eller annat. Men det finns en tid för tystlåtenhet – det finns också en tid för öppenhet.

När det gäller debatten om politiska bloggar med journalistkåren och andra initierade, så är ju öppenhet och maxmimal spridning det som jag hade förväntat mig.

Det är mitt sätt att se på det hela. Holmlund har ett annat synsätt.