Dödsstöten för tanken på skilda valdagar?

Vid gårdagens omval i Västra Götaland så röstade bara 43% av befolkningen. Nu glädjer sig socialdemokraterna och sverigedermokraterna över att de gått fram någon enstaka procent och ser det som en fantastisk bedrift. Nåja, det ska de givetvis glädja sig åt. Trevligare att vinna än förlora, såklart.

Men.

Bara 43% av de röstberättigade utnyttjade sin rätt att rösta. Hur legitimt blir ett sådant valresultat? Många hade ju befarat ett lågt valdeltagande och dessa fick ju nu rätt i sina profetior. Moderaterna. liksom några andra partier, har ju förespråkat skilda valdagar under lång tid. Att man skulle separera på tidpunkterna för val till riksdag, landsting och kommun för att valrörelserna skulle kunna få mer fokus just på de frågor som valet berör.

Frågan är om inte gårdagens val i praktiken innebär slutet för dessa ambitioner. Det blir svårt att argumentera för något som i praktiken innebär att mer än hälften struntar i att gå till vallokalerna. Skilda valdagar är en god idé i teorin, men verkligheten talar ju onekligen sitt tydliga språk.

Rekordhögt förtroende för förtroendevalda

Läste en intressant och glädjande artikel i Dagens Industri, nämligen att svenskarna efter valet 2010 när de tillfrågas har ett rekordhögt förtroende för de politiskt förtroendevalda. Frågeställningen gällde riksdag och regering.

Tvärtom den bild som man lätt får när man läser anonyma kommentarer på diverse nätforum, så har de allra flesta svenskar högt förtroende för politikerna. Förtroendet är dessutom rekordhögt. I den så kallade Förtroendebarometern har man mätt detta sedan 1997 och aldrig tidigare har man nått sådana höga förtroendesiffror. Positiva nyheter, för alla oss som jobbar politiskt – oavsett partifärg.