Minnesdag för Förintelsens offer

Idag samlas människor över hela världen i en årlig manifestation. 27 januari är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som koncentrationslägret Auschwitz befriades år 1945. Minnesdagen 27 januari lyfter också fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

I somras besökte jag och min hustru koncentrationslägret Auschwitz i sydvästra Polen. Denna fruktansvärda plats där över en miljon judar mördades under 1940-talet. Även romer och andra grupper mördades i lägret. Dessförinnan hade vi varit några dagar i Krakow, och bl.a. fått en rundtur i de gamla judiska kvarteren.

De förbrytelser som skedde i de nazistiska koncentrationslägren under andra världskriget har alltsedan dess fått symbolisera människans ondska och människans förmåga att göra omänskliga gärningar. Det finns många lärdomar att dra av det som skedde under Förintelsen. Men sak tronar högst av dem alla: Låt oss aldrig glömma. Är det något som vi, oavsett vilken bakgrund vi har, är skyldiga dem som föll offer för nazisternas barbari – så är det att inte glömma det som skedde. Auschwitz är en symbol för var det kan sluta, om inte människor reagerar och slår larm i tid. Om annars goda människor väljer att vara tysta, väljer att se åt andra hållet – när grannen, arbetskollegan eller flyktingen faller offer för hot, våld och förföljelse.

Antisemitism finns än idag med fördomar mot judar och i vissa delar av Sverige ser vi att uttrycken för dessa har ökat. Inte minst den våldsbejakande islamismen är på frammarsch. Internet är också fyllt av antisemitiska berättelser där grupper förnekar att Förintelsen hänt, att det var endast en del av en stor konspiration – när vi läser om detta får vi inte tiga.

Vi lever i en värld där hat och våldsextremism hela tiden finner nya uttryck. Där hatet mot något gör det acceptabelt för vissa att använda våld när argumenten tryter. Detta måste bekämpas. Oavsett det gäller högerextrema grupper, vänsterextrema grupper eller islamister som är ute efter att mörda och fördriva oliktänkande. Dessa måste bekämpas.

 

Inget kommunalt ansvar ordna boende för tiggare

Det är inte ett kommunalt ansvar att ordna boende för tiggare. Detta var slutsatsen i den rapport som den nationelle samordnaren presenterade i sin rapport tidigare i år. Det är också den linje som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) framfört – det är individens eget ansvar att finansiera och ordna sitt boende under de tre månader man har rätt att vistas i landet, om man inte har jobb eller studerar. Det är också den linje som vi moderater tydligt har drivit i Umeå.

Nu är frågan högaktuell i Umeå igen.

I dagens Folkbladet är det en stor artikel om husvagnslägret för s.k. utsatta EU-medborgare på kyrkans mark på Baggböle, vars tillfälliga bygglov upphör den 15 november.

Lägret har ökat i omfång, och antalet husvagnar har ökat från omkring 10 till 30 stycken husvagnar på området. Ca 70 personer bor där i dagsläget. Många har uppmärksammat hur situationen är där, och boende i närheten har med rätta reagerat. Ett exempel på reaktioner är denna insändare i Folkbladet, som fått stor spridning.

Kyrkan tänker inte försöka förlänga bygglovet, vilket i sak är välkommet. Däremot vill kyrkans företrädare att Umeå kommun istället ska ta ett betydligt större ansvar för boendelösningar.

tiggare

Bilden ovan från Folkbladet.nu

Jag är intervjuad i dagens Folkbladet och är återigen tydlig med vår moderata hållning. Det ska inte göras några insatser för att ordna boende åt tiggarna.

Vi borde ha lärt oss av tidigare misstag, exempelvis då kommunen upplät mark vid Nydala för de utsatta EU-medborgarna. Det var ett stort misstag, och vi fick till slut begära avhysning. Dessvärre är de styrande Socialdemokraterna i Umeå svävande på målet, och Margareta Rönngren (S) hänvisar till den uppgörelse som finns med kyrkan, och att man får se vad som händer efter våren 2017 beträffande Umeå kommuns åtagande.

Det är viktigt att vi politiker är tydliga. Det är inte kommunens ansvar att ordna och finansiera boende, skolgång eller annat under den korta tid man som individ utan uppehållsrätt vistas i Sverige. Inte heller är det kommunens uppgift att ordna fram någon form av kommunala campingar för tiggare. Skulle vi göra det skulle vi samtidigt ge klartecken för etablerandet av kåkstäder inom Umeå kommun och det kan aldrig bli aktuellt. Om föreningar eller privatpersoner vill ordna boende åt s.k. EU-migranter så är det ju deras sak, men de kan inte räkna med att kommunen ska finansiera det. Det kommer inte på fråga. Det ÄR och har varit Moderaternas linje i Umeå.

När frågan nu aktualiseras igen, hoppas jag verkligen att Socialdemokraterna tar sitt förnuft till fånga och ändrar sin ståndpunkt.