I dag kommer kommunstyrelsen i Umeå att behandla en uppföljning av det tobaksförebyggande arbetet i kommunen. Ett av förslagen är att i praktiken införa ett snusförbud för all kommunanställd personal som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga. VK skrev den 26 september om förslaget i artikeln "Slutsnusat i Umeås skolor" .
Moderaterna kommer att rösta nej till förslaget.
Detta är nu tredje gången vi tar strid i den här frågan. Två gånger har vi lyckats stoppa eller mildra förslagen. Och nu blir det alltså strid en tredje gång.
Varför är vissa i både tjänstemannaledningen och den politiska ledningen så besatta av att jaga snusare? Vi moderater har hela tiden drivit linjen: gärna "morötter" och hjälp för dem som vill sluta att snusa, men inte förbud.
Den här gången slår man knut på sig själv, i rädslan för att väcka tidigare års debatt. Man är kreativa och döper helt enkelt om "tobaksfri arbetstid" – som man hela tiden har önskat införa – och skriver i besluts att-satsen att "barn och unga har rätt till tobaksfria möten med vuxna i all kommunal verksamhet". En liten retorisk finess för att de äntligen ska få införa sitt efterlängtade snusförbud.
Det är bara pinsamt. Umeå kommun har gång på gång skämt ut sig i sin arbetsgivarroll. I flera års tid när man vid två tidigare tillfällen försökt införa snusförbud (vilket får betecknas som en ganska extrem åtgärd – bara 14 av landets 290 kommuner har gått så långt), och nu senast när man använt sig av integritetskränkande frågor för att utreda arbetsförmåga hos kommunanställd personal.
Och nu ett tredje försök att införa snusförbud för all personal som träffar barn eller unga under arbetstiden. Finns det inte någon med fingertoppskänsla i högsta ledningen? Lite sunt förnuft skadar inte.
.JPG)