Läser i dagens VK en intressant krönika av Lars Kriss, där han argumenterar för att öppna de sk svenska DDR-arkiven.
Under tiden 1969-1989 spionerade 53 svenska medborgare för den ökända östtyska säkerhetspolisen STASI. Detta framgår av de dokument som SÄPO har, vilket en forskare nu fått möjlighet att gå igenom. Dock är forskaren förbjuden att namnge de som spionerade, då det fortfarande råder sekretess.
Mycket besynnerligt. För mig är det självklart att öppenhet vore att föredra. Här har vi 53 personer som spionerat för en diktatur MOT sitt eget land, Sverige. Som exempel nämns i boken bl.a. en socialdemokratisk journalist, som lämnade uppgifter från Bommersvik direkt vidare till STASI om sina partikamrater. Varför ska svenska staten skydda spioner som arbetat för främmande makt?
Jag delar uppfattningen om att det är dags att öppna de svenska DDR-arkiven.