Var är ledarna för västvärlden? Var är det starka, stabila och hoppingivande ledarskap som vi behöver i denna oerhört oroliga tid?
Det hinner knappt gå en dag mellan de olika terrordåd som riktas mot det västerländska sättet att leva. Islamistisk terror mot demokratin. Terror mot frihet. Terror mot oliktänkande. Terror mot oskyldiga människor som råkar befinna sig på fel plats. En terror som slår mot allt och alla, urskiljningslöst.
Samtidigt har Ryssland under Putins styre seglat upp som ett stort hot mot västvärlden. Efter att Sovjetunionen föll samman, så försvann det direkta kommunistiska hotet mot den fria västvärlden. Men på senare år så har Ryssland återigen trätt fram på den världspolitiska arenan och hotar sin omgivning. Annekteringen av Krim och det pågående kriget i Ukraina blev en väckarklocka för dem som eventuellt hade tvekat om Putins maktpolitiska ambitioner.
Parallellt med detta knakar det i det viktiga EU-samarbetet. Utöver att EU misslyckats med att hantera den pågående flyktingkrisen, så har nu Storbritannien beslutat sig för att lämna EU. I Turkiet, en medlem av NATO och som tidigare varit intresserad av att bli medlem i EU, har en misslyckad militärkupp ersatts av en pågående kupp av president Erdogan. Erdogan utnyttjar tillfället att göra sig av med alla oppositionella, rensa ut i militären, polisen, domstolsväsendet, skolväsendet och den fria pressen.
I USA drar det ihop sig till presidentval, och den senaste opinionsmätningen visar att galningen Donald Trump har ett större (!) stöd än Hillary Clinton. Denne Trump skapade stora rubriker förra veckan då han bl.a. sa att det inte var självklart att USA och NATO skulle försvara de baltiska staterna i händelse av att Ryssland skulle invadera dem. Trots att de är NATO-medlemmar. Vilket förräderi mot NATO-samarbetet i så fall! Västvärlden har alltsedan första och andra världskriget kunnat räkna med att USA alltid kommer till demokratins och västvärldens försvar. Oavsett om det var hotet från nazister eller kommunister. Men om Trump blir president är det inte längre USA ett säkert kort.
Därmed inställer sig frågan som jag ställde i rubriken till detta blogginlägg – Var är ledarskapet i Väst? Var är de förtroendeingivande, starka och visionära försvararna av den västerländska demokratin? Var är de som ska ta strid för fred och frihet i vår tid? Som gör processen kort med de islamistiska terroristerna, och som vågar stå upp mot ett aggressivt och alltmer odemokratiskt Ryssland? Var är vår tids Ronald Reagan och Margaret Thatcher? De behövs, och det brådskar.
