Sommartempo på bloggen

Under juli månad så tänkte jag dra ner på tempot på bloggen, mer eller mindre en bloggpaus. Politiken stannar ju inte av helt för det – vi har ju bl.a. Almedalen kommande vecka – och dyker det upp angelägna lokala frågor att kommentera, så kommer jag naturligtvis att skriva några rader om det. Men det blir inte bloggande varje dag.

Däremot fortsätter jag som vanligt med korta uppdateringar på twitter och FB, så för den som vill följa mig under sommarveckorna så går det alldeles utmärkt att titta in där då och då.

Trevlig sommar!

Topplistan bland Umeås twittrare

På hemsidan Twittoppen kan man följa Sveriges alla 72.000 twittrare, och även se vilket inflytande de anses ha. Stad för stad.

I Umeå hamnar jag på Topp-10, när det gäller inflytande och det är självklart glädjande. Plats 6, närmare bestämt. Jag har tidigare skrivit om twitter och vilken betydelse det har för att bättre och bättre kunna följa nyhetsflödet i en allt snabbare värld. Och då är det såklart kul att finnas på topplistan i Umeå.

Följ mig gärna på twitter! Moderaterna i Umeå finns också där sen en tid tillbaka. Uppdateringar i stort och smått.

http://twitter.com/andersagren

Imponerande nyhetsflöde i twitter

Snabbheten, och genomslagskraften, i nyhetsrapporteringen från händelserna i Egypten är enorma tack vare de sociala medierna.

Jag kunde igår konstatera att flödet av twitteruppdateringar – från både journalister och olika nyhetsbolag – var överlägsna då man i stort sett i realtid kunde följa rapporteringen från oroligheterna i Kairo, Alexandria och andra orter i Egypten. Var och varannan minut kom nya uppdateringar om upplopp, flygavgångar, trupprörelser och annat.

En enorm skillnad jämfört med den tid (inte alltför avlägsen) då man var tvungen att invänta extra Rapport-sändningar en gång i timmen eller följa tidningarnas uppdateringar på nätet, när omvälvande händelser ägde rum.

Nya tider nu. Även på nyhetsrapporteringens område.

Öhh. Inte aktiva politiker i Umeå?

Jag har nu under två dagar kunnat läsa i VK om en journalist som går hårt åt oss lokalpolitiker i Umeå. Vi är tydligen osynliga, vi använder oss inte av de sociala medierna (!) på nätet och vi gör inga utspel. Var är valrörelsen undrar hon. Om jag däremot gör en twitteruppdatering om var jag ätit, så väljer hon ut just den som exempel på hur dåliga vi är. Två gånger i rad nu.

Suck. Det här är min sjunde valrörelse och aldrig har den varit så intensiv som denna gång. Andra politiker – från olika block – vittnar om samma sak.

Normalt brukar ju analyserna från massmedia och andra aktörer vara att politikerna i Umeå är bland de bästa i landet på att använda sociala medier. Politikerbloggandet på vk.se har ju blivit uppmärksammat nationellt. Medan andra politiker kanske skriver på sin blogg någon gång i veckan eller som bäst en gång per dag, så ser vi ju i Umeå hur det hinner bli kanske 3-4 eller fler blogguppdateringar per dag för många av oss lokalpolitiker.

Men tyvärr verkar reportern inte ha blivit informerad av VK om att bloggarna ens existerar. Då är det kanske inte så konstigt att hon saknar en politisk debatt i Umeå.

Likaså tror jag att vi – i alla fall några av oss – är bland de mest aktiva kommunpolitikerna i landet på exempelvis facebook. Själv har jag över 4000 ”vänner” på facebook, vilket gör att jag anser att det är lätt att snabbt få spridning på budskap och kommentarer. Eftersom flera av reporterns kollegor på VK är vänner med mig på FB, så kan hon ju fråga någon av dem.

Men det passar förmodligen inte in i den berättelse hon vill skriva om att politikerna inte gör någonting i Umeå.

Tur att de sociala medierna finns, så att vi kan ge en annan verklighetsbild 🙂

Sommar på bloggen

Tänkte göra ett litet uppehåll från bloggandet här på VK under de kommande sommarveckorna. Även politiken, på riks- , regional- och lokalplanet, går in i ett lite lugnare tempo. Om något högaktuellt dyker upp så gör jag kanske ett undantag och lägger in några inlägg, men annars är planen att låta tangentbordet vila lite.

Ni som följer mig på facebook eller twitter kommer dock att kunna få dagliga uppdateringar i stort och smått ändå, men bloggandet får vila för resten av denna månad. Återkommer i augusti.

Vi ses & hörs!

Självklart ska politiker finnas på facebook!

Bläddrar i senaste numret av Dagens Samhälle som kom idag, och där finns en artikel om betydelsen av sociala medier som twitter, facebook och bloggar kopplat till valrörelsen. Bl.a. ställs den retoriska frågan om politiker och partier ska vara ute på facebook. Svaret är ett rungande JA. ”Facebook är en sjävklarhet”.

Såklart.
 
Politiker ska finnas där väljarna finns, och lika självklart som att man ska vara tillgänglig för kommuninvånarna genom personliga möten och telefonsamtal, röra sig ute på gator och torg etc – så ska man självfallet också finnas på exempelvis facebook. För där finns de flesta numera.
 
Själv har jag passerat 4000 ”vänner” på FB, och ser gärna att de blir ännu fler. Sociala medierna är ju bara ytterligare en arena där man kan utbyta tankar och idéer, och få spridning för sina politiska förslag.
 
Däremot ska man ju inte inbilla sig att vi politiker kan gå i god för alla de s.k. ”vännerna” på facebook – lika lite som jag kan gå i god för de läsare jag har på min blogg. Merparten av dem känner man ju såklart inte.
 
Men de politiker – i alla fall i ledande positioner i kommuner och landsting – som väljer bort facebook gör ett stort misstag. Det är i alla fall vad jag tror.

Självklart ska politiker finnas på facebook!

Bläddrar i senaste numret av Dagens Samhälle som kom idag, och där finns en artikel om betydelsen av sociala medier som twitter, facebook och bloggar kopplat till valrörelsen. Bl.a. ställs den retoriska frågan om politiker och partier ska vara ute på facebook. Svaret är ett rungande JA. ”Facebook är en sjävklarhet”.

Såklart.
 
Politiker ska finnas där väljarna finns, och lika självklart som att man ska vara tillgänglig för kommuninvånarna genom personliga möten och telefonsamtal, röra sig ute på gator och torg etc – så ska man självfallet också finnas på exempelvis facebook. För där finns de flesta numera.
 
Själv har jag passerat 4000 ”vänner” på FB, och ser gärna att de blir ännu fler. Sociala medierna är ju bara ytterligare en arena där man kan utbyta tankar och idéer, och få spridning för sina politiska förslag.
 
Däremot ska man ju inte inbilla sig att vi politiker kan gå i god för alla de s.k. ”vännerna” på facebook – lika lite som jag kan gå i god för de läsare jag har på min blogg. Merparten av dem känner man ju såklart inte.
 
Men de politiker – i alla fall i ledande positioner i kommuner och landsting – som väljer bort facebook gör ett stort misstag. Det är i alla fall vad jag tror.

Bloggen ett komplement

Robert Salomonsson har på sin blogg intressanta funderingar kring hur bloggandet förändrat det politiska samtalet, och VAR det politiska samtalet äger rum. Att bloggen numera blivit den lokalpolitiska arenan.

Det stämmer till viss del. För samtalen på Ica, Konsum och andra ställen äger ju fortfarande rum – nu precis som tidigare.

Men visst har bloggen tagit över mycket av själva debatten och agendasättningen. Bloggarna fungerar ju lite som snabbinsändare. Förr kunde man läsa vad lokalpolitikerna tyckte på insändarsidorna nån gång i månaden eller mindre. Nu kan du, om du vill, läsa synpunkter från lokalpoltikerna nästan varje dag istället. Likaså fungerar ju bloggen som en form av pressmeddelande. Förr skickade politiker och partier ut pressmeddelande till alla nyhetsredaktioner – nu är det inte längre nödvändigt utan har man ett utspel eller en nyhet så läggs den ut på politikerns blogg istället. Sedan sker ju replikskiftens snabbare på bloggarna mellan politikerna, Förr kunde det ta en eller två veckorna innan en politiker gav svar på tal – nu kan det ske samma dag, vilket innebär att tempot i politiken har ökat betydligt. En debatt som förr kunde pågå mellan ledande politiker i tidningarna i en månad, är numera över efter två dagar.

Jag ser bloggandet som ett komplement till alla andra "arenor". Allt ifrån diskussioner på Konsum & ICA, ute på stan, föreningsmöten, insändarsidorna, fullmäktigedebatter, twittrande, diskussioner på facebook etc etc.

Men det viktigaste kommer fortfarande att vara det personliga samtalet – ansikte mot ansikte. Tror jag i alla fall.