I Västerbottensnytt igår var en av nyheterna att inget parti i Västerbotten lyckas nå målet ”varannan damernas” på valsedlarna till höstens kommunfullmäktigeval. Sämst var (M).
Till att börja med kan jag bara beklaga att inget parti lyckas attrahera lika många kvinnliga som manliga kandidater, för när media gjort undersökningen har man tittat just på det totala antalet kandidater på valsedlarna. Det stämmer till eftertanke om politikens villkor och politikens arbetsformer.
Men tittar man på de kandidater som står på s.k. valbar plats ser det annorlunda ut för många av partierna. Då är det ganska jämnt fördelat. Jag kan bara ta oss moderater i Umeå som ett exempel. Vi har idag nio mandat i fullmäktige, och har på den nya valsedeln varvat ända till ca plats 40. Så de som kommer bli invalda till fullmäktige kommer att uppfylla ambitionen om ”varannan”, med reservation för att vi inte vet hur personvalsinslaget slår igenom.
Moderaterna har på senare år genomgått en rejäl förändring, såväl på det politiska planet som beträffande den interna partikulturen. Ett av problemen, som varit välkänt, är just att kvinnorna varit underrepresenterade på olika nivåer inom partiet. Detta har vi jobbat med den senaste mandatperioden och i alla fall kommit en bra bit på väg.
Varvade valsedlar nu har blivit verklighet hos moderaterna i Umeå inför valet i september. Det tog 100 år! Det tog alltså en himla tid, men jag är stolt över att vi till slut har nått dit. Likaså på riksdagsvalsedeln har varvningen mellan könen varit en bärande tanke. Och jag är övertygad om att vi kommer att nått ännu längre på våra olika valsedlar inför valet 2014.
Är man medveten om problemen, så är det också möjligt att i praktisk handling åstadkomma förändring. Det är moderaterna i Umeå ett exempel på.